Aftonbladet – 29 juli 1835, sida 1

några stora misstag synas sätta i fara varagtigheten af:den nyfödda sakernes ordning, väcker ställningen i detta land mer än nånsin fruktan och hopp, och vi skola derföre i största korthet företaga en undersökning af frågan, och framlägga för våra läsare dess förnämsta detaljer. För att, framför allt, göra ifrån oss ett ämne, som några vilseförda personer envisas att omfatta med intresse, vilja vi först tala om Carlisteller legitimist-partiet. Huru aktningsvärda vissa individer af detta parti än ma vara, såväl genom den plats de intaga i det allmänna, som genom deras oföränderliga tillgifvenhet för despotismens förviflade sak, så felas dem dock, såsom korps betraktade, allt inre värde och alla de tillfälliga fördelar, som gifva vigt ochinflytande i landet. Deras chefer hafva inskränkta och bigotta åsigter. Fanatiskei religion och politik, tro de knappast på verkan af naturliga orsaker; åtminstone lämpa de aldrig sitt förhållande efter de verkliga omständigheterne; de: förkasta hvarje modifikation af sinå läror, vare sig i kyrkan eller i staten, oaktadt de äro öfvertygade, att denna: envishet bereder undergång at den sak de omfattat. De äro-blinda för den verkliga ställningen omkring dem; och liksom de under emigrationens olycksdagar hvarje stund voro: öfvertygade att restaurationen stod för dörren, på sarhma sätt öfverlemna de sig nu, efter den förundransvärda hvälfning, som Napoleons envishet oeh ärelystnad framkallat, med ännu fastare förtröstan än nån— sin åt spekulationer på framtiden:: De hafva äcke ibland sig någon man med talang för affärerne: : De som hade någon erfarenhet, sittainneslutna på Ham, och det ar dessutom troligt, att deras befrielse komme att medföra en ny olycka för deras:-redan ruinerade: parti. T allmänhet finner detta parti i provinserne ieke:medhåll annorstädes än hos presterne 3; och alltsedan 1789 har hvarje sak, som presterskapet omfattat, alhid väckt afsky. Kyrkan i Frankrike förenar i sitt sköte alla möjliga elementer till vanmakt. Hon är fattig, och följaktligen utan detinflytande; som: rikedomen -skänker. : Och på samma gång hon är:fattig, saknar hon: derjemte -bå— de denna aktning och detta medlidande, :som understundom ersätta bristen af makt; Presterskapet är verk samt, intrigant, genast färdigt att: återsätta-sig i besiuning af sina förra ägodelar, och .orubbligt iianspråken på sina förmenta rättigheter. Också: har dev alltid utgjort ett af de största ämnen för nationens farhäga, att den sett huru presterne efter hand,: understödde af styrelsen, sökt återvinna det inflytande kyrkan fordom ägde, och hvilket bon för alltid förlorat genom det missbruk hon deraf gjort. Carl X, hans svaga, förmätna och fanatiska ministrar uppmuntrade öppet denna reaktion; och ingenting har mera bidragit att hos: folket väcka begäret att göra sig af med dem, ingenting! mera bidragit att göra restaurationen af denna styrelse förhatlig. Utom kyrkan och den gamla aristokratiens irånga:krets, existerar i sjelfva verket icke något Carlistiskt parti, om ej i några af städerne i Söder, der: befolkmingen är i hög grad rå och okunnig, samt bland några bönder och adliga landtjunkare i Bretagne. : Också finnes det blott en enda tanka om Carlistiska sakens förtviflade ställning. Hvad fara som också må hota den nuvarande styrelsen; om en restauration drömer ingen. En mängd folk äro förskräckta öfver sakernes osäkra ställning; men alla blickar vända si ifrån de gamla Bourbonerne, och man tänker blott på hvad som kan följa af nya hvälfningar. En mer eller mindre fullständig reform, ett anarkiskt tillstånd, en ren republik, se der de sannolika följderne af de närvarande svårigheterne; men ingen menniska föreställer sig att en handfull :Carlister skulle kunna åter sätta sig i besittning af makten, återställa Jesuiterne i kyrkan och återskänka despotism ät svagheten, okunnigheten, oförmågan och bigotteriet. Det finnes intet annat val än mellan den styrelse som är, och republiken ; och de som gifva kronan råd eller. leda: kamrarne, böra ak-— ta sig för den villfarelse, hvari de så latt falla: att fruktan för republiken är tillräcklig för att hålla folket i tygel. Dessa anmärkningar, och i synnerbet den sista, leda oss till en undersökning om hvad som af alla partier i Frankrike, och i visst afseende med rätta, anses såsom borgen för den nuvarande sakernes ordning och regeringens förnämsta styrka, vi mena denna allmänt utbredda förskräckelse för nya hvälfningar, denna farhåga för en revolution, som skulle framkalla anarkien, denna fruktan för en upplösning, som skulle återföra dessa scener af jakobinism, dem man minnes med fasa, eller detta mera lysande, men icke mindre förstörande välde i en militärdespots hand, som mättade nationens törst efter ära, på bekostnad af mensklighetens heligaste: rät tigheter. Sorgliga minnen hafva visserligen i sig sjelfve en naturlig tendens att bibringa den öfvertygelse, att Je sr hättre att underkasta sig det närvarandes olve