Aftonbladet – 28 juli 1835, sida 3

vinna dem, som olvergingo till honom, och att forma ce ännu vacklande att besluta sig för honom, utan han bragte äfven de stackars representanterna i sådant trängmål och kostnader, att de genom hans förespeglingar och ingifvelser läto förmå sig att, redan första dagen af kongressens började förhandlingar, yrka ett afslutande af desamma. På sådant sätt öfverlemnade de sig sjeltva och landet bundna till händer och fötter — åt den man, hvilken derefter. med all den magt, de honom ensam anförtrott, använde alla krafter för att tillintetgöra deras handel, förstöra deras jordbruk, göra de fattigare klasserna till slafvar och fängsla eller misshandla hyarje menniska i landet, som visade sig ega ringaste inflytelse, välstånd eller kunskaper. Man skulle ej här kunna uppräkna alla de låga, nedriga, men väl beräknade och väl ordnade mått och steg, hvaraf Francia betjente sig för att befästa sitt skräcksystem. Hans första omsorg var att afväpna folket, låta uppsamla hvarje gammalt, rostadt gevär och laga det under sin omedelbara uppsigt. Antalet af militär-vakter förökades, och alla grader öfver kaptensgraden blefvo afskaffade. Diktatorn sjelf var öfverste, General, Krigskommissarie och -Qvartermästare, ja, till och med förstå skräddarn i Regemtntet. Ingen Musköt blef utlemnad, utan att af honom: sjelf vara besigtigad och godkänd; grenadier-mössor och uniformssnören m. m. blefvo. icke blott af honom approberade, utan åfven inköpte, fördelade och passade. Han umgicks personligt med allt regementets manskap, pratade med dem, smickrade och klappade dem på kinderna samt utbetalte sjelf aflöningen åt dem. Dervid sökte han att hos dem väcka en afundsam rivalitet och eftersträfvandet af hans gunst. Han begynte sitt fryntlighetssystem med gemenskapen och gick sedan alla graderna igenom. Den högre ställning, som kapitensgraden intagit, visade sig genom den hyllning och undergifvenhet, Diktatorn naturligtvis emottog af hvarje karl i kompaniet efter det af honom derföre erhållne bifall, ganska underordnad; emot denna hos det lägre befälet framkallade själfständighetskänsla reagerade Diktatorn åter medelst -.den ovillkorliga lydnad emot kapitens-befälet, som han fordrade af alla, såväl soldater, som officerare. Så tyckte sig kapitenerne, utan att genomskåda Diktatorns system, i besittning af verkliga komandot, utan att ega det ringaste moraliska inflytande; och soldaten ?ter kände, utan att veta hvarföre, att om han ock egde att lyda Kapitenen och sina öfriga förmän — så till vida som detta var ett vilkor för Diktatorns nåd — kunde dock, om en oflicer gjorde sig skyldig till någon förseelse, Diktatorn lätt falla med sin uppmärksamhet på honom sjelf och sätta honom i hans plats. Så bildade den afvundsamma vaksamheten af hvarje öfverordnad på sine underlydande, ett polis-system i anscende till uppförandet, och det kunde aldrig undgå att hvarje fel, hvarje pligtförgätenhet blef berättad för Diktatorn. Hoppet på befordran, hvilket Diktatorn alltid förespeglade det lägre befälet och soldaten, höll desse inom kretsen af deras pligt, likasom de genast anmälde i högqvarteret alla förseelser mot subordinationen af det högre befälet. — Också blef derigenom en esprit de corps icke blott underhållen, utan stegrad, äfven hos den lägste soldaten, då han vandes att betrakta sig såsom mer betydande än hvarje borgersman. Genom denna utmärkelse af nåd och gunst afser diktatorn icke endast att nedtrycka och tysta den oangenäma stämning, som genom dess tvångsystem nödvändigt skulle intaga de enskilda medborgarne, utan att på det fastaste grunda sin skräckregering och undertrycka hvarje spår till borgerlig frihet hos folket. Han hade beslutit att gväsa hvar och en, som var nog djerf att våga draga i tvifvel hans myndighet, hvilken icke blott var oinskränkt, utan äfven när den öfvergick till grymhet icke skulle vara någon räkenskap skyldig. Han fann ständigt nya medel att göra ett redan förutså dåligt folk, som paraguayerna voro i sin politiska förkastelse, ännu lägre, trälagtigare och mera ovetande. Ingen kunde gå ötver gatan, utan att med afsigt blifva knuffad af den första soldat, som mötte honom, hvilken ofta tvang honom att aftaga hatten, skrattade åt honom, skällde på honom och fordrade penningar af honom. Intet hus var skyddadt mot deras framfusigheter. Ingen kunde undandraga sig smittan af deras lastbarheter. Någongång företog sig Francia att förehålla dem deras ogerningar; men detta skedde mer för att låta dem er fara diktatorns oinskränkta välde äfven öfver sjelfva det militäriska öfvermodet, än att vinna dem, som lidit af deras tygellöshet, eller att förskaffa sig en ökad popularitet. Hans nästa steg var att afskära såväl all merkantilisk kommunikation med orter utom landets eget område, som all brefvexling med andra länder. Ingen själ egde att komma till provinsen celler lemna den; inga varor Zan utfönrac: An mel bl AV? I. allla RB ddA 2 To