Aftonbladet – 24 juli 1835, sida 2

REYY AF TIDNINGARNE. Det är en gammal, af både den heliga och profana iaktagelsen bestyrkt sanning, huru det går, när ett rike söndras emot sig sjelft. Sådant har nu inträffat. Minervaå har formeligen förklarat krig emot Stats-tidningen, och vi skulle illa uppfylla Publicistens kall, om vi undanhölle våra Låasare kunskapen om sådana stora och märkvärdiga verldshändelser, hvarföre vi in extenso meddela följande Manifest, som finnes i Svenska Minerva för i Onsdags: : Något om Statstidningen och dess ansvarige Redaktör. Ingen dör så grymt som dessa — ty de dö Iefvande. Om Statstidningens ansvarige Redaktör icke personligen vistas och har sitt tillhåll uti nämnde tidning, der han efter all anledning endast är inhyrd, så kommer sådant deraf, att han har eget hus, der han i många år bott. Detta egna hus är Journalen, ett blad som genomgatt. en mängd skiften under olika namn, och hvars märk värdigaste omständighet är, att det, liggande säkert på den Kongliga conjuncturens goda grundval, alltid haft på gafvel-ändan en väderflöjel, som blåst flinkt ut. för Jakobinismens alla flägtar, ifrån hvilket håll de än kommit. Uti denna Journal har den omförmälte ansvarige wutgifvaren af Stats-tidningen lefyvererat, förliden Måndag, en artikel, benämd Minervas bekymmer tillkommen i anledning af våra, den föregående Fredagen, yttrade tankar om hans förklaring i tryckfrihetsmålet emot Assessor Crusenstolpe. Vi säga, att Aan lefvererat den, emedan A4an talar der i tredje person, ehuru han icke undertecknat densamma. Vist kan man se, att denna artikel icke är skrifven af honom, utan af någondera af Statstidningens kalfvar, hvilka draga den tunga plog, efter hvilken han trampar i fåran; men det gör ingenting: han ärju den ansvarige, och denna gang så mycket obestridhgare, som han talat sjelf, ehuru i tredje person. . Minervas artikel har misshagat den, som skrifvit han artikel, och han har derföre måst träda fram och passera för den ventil, igenom hvilken detta misshag gifvit sig luft. Att låta säga sig, det man plågas af skrifsjuka, lär således på det hållet vara omöjligt; allt annat kan man uthärda, men en sådan trampning på de ömma tåspetsarne alldeles icke. Det gifves ett sätt att för framtiden undvika sådana förebrielser; och det består uti att hädanefter icke skrifva, eller åtminstone -— mera sällan. Allt det spetsiga uti den ANSVAriges artikel ligger uti den hänsyftning, att Minerva tagit sig, uti det ryktbara Crusenstolpiska möalet, onödiga bekymmer;, hvilka, långt ifrån att röja någon Vishets-gudinna , tvertom blott röja en ganska vanlig Märtha.? — Det är nu ordleken. Hvad man derunder vill hafva förstådt, säges längre ner, då det talas om olycksdigerheten af Statstidningens åklagade.artikel, som det må vara lättskrämda inbillningar förbehållet att frukta, och beställsamma Allarmister att exploitera. — Det anstår visst författaren af artikeln i Journalen, han må nu vara, hvad han icke är, den han utgifver sig före, eller någondera af de sublima kalfvarne, att tala om bekymmer, om lättskramda inbillningars fruktan, om allarmister, m. m. Det kan gå an for Ärgus (ull hvars taktik det hörer) att, uti sin artikel om Rädslan för AÅssessor Crusenstolpe, insinuera att Minervas artikel tillkommit af förskräckthet öfver följderna af den ansvariges förklaring: ban vet mycket väl, fast han icke säger det, att så icke är förhållandet; men för Statstidningens ansvarige Utgifvare, eller den som i hans namn skrifvit i Journalen, eller de som skrifva allarmist-artiklarna i Statstidningen, är det ovllåtligt att på ett dylikt sätt travestera sin egen dödsfruktan, hvarmed-de-endast göra sig löjligare, om möjligt är, inför hela allmänheten, som öfverflödigt väl vet, att de dag