missbelatenhet, men ledd till detta steg af omstandignheternas tvingande makt — inställde jag mig då hos en bland samhällets mest inflytelserika personer, öfv rerlemnande åt vederbörandes eget ädelmod att hålla mig skadeslös. Detta förklarande gjorde ett intryck, hvilket jag anser ej hafva den tiden, såsom mycket annat och ofta sedermera, varit konstladt. Man besvor mig att icke ingifva afskedsansökningen. Ett palliatif påhittades. General-Adjutanten för armen efterskickade då varande Presidenten icKrigs-Kollegium och tillsade honom, dels att skriftligen hos Regeringen begära förstärkning af en ledamot i komiten för sammandragandet af författningar rörande Rustoch RBoteringsskyldigheterna, dels att jag, som. skulle blifva denne nye ledamot, likväl borde rigta min verksamhet åt annat håll, och att, emot det att jag ej satte i fråga ringaste arfvode, fick Presidenten, såsom Komitcens ordförande ej någonsin der påkalla mitt biträde. Förordnandet för mig att vara ledamot i nämnde komit utfärdades under den 21 Dec. 1830, dock ej utan invändningar och motstånd, ja tilloch med-reservationer, som det sades, från det hållet af Ministeren, hvars inflytande det förut lyckats mig att paralysera vid Riksdagen, i fråga om det årliga extra anslaget af de bekanta 70,000 Riksdalerna. När sedermera, på sätt: redan :är :vordet antydt i Anmärkningsmemorialet , jag dukat under vid de enskilda försöken att , uppehålla tiduingen, blef jag, icke blott ohörd, utan: helt och: hållet ovetande, på underdånig föredragning af min fordne Informator, StatsSekreteraren Grip, i samråd naturligtvis med GeneralAdjutanten för Armcen;.-endtledigad-.ur shämnde: Comitd, hvarom mig först meddelades inderrättelse af kamrater, efter det note blifvit expedierad till Hofrätten, på det jag skulle inkallas till tjenstgöring, just vid det enda tillfälle, då det icke berodde af mitt skön att inställa mig på embetsrummet. — För andra gången gjorde man det således nu till en moralisk pligt för mig att uthändiga en afskedsansökning. — Att mar kort derefter ångrade--och liksom; ville: öfyerstryka detta förfarande med harfoten, härledde sig sannolikt af den orsak, att våra statsmän , när de. någon gång skola försöka att åstadkomma en kraftyttring, gemenligen straxt derefter erhålla en eller annan väckelse utifrån, att de oklokt eller oädelt pröfvat sin styrka, hvarföre de hasta att se sig om efter någon räddnmingsplanka åt den yttre aktning , hvarpå de göra anspråk , och hvilken de låtit reklamera i så rörande ordalag, genom cen sänmingsälskande penna, uti min synlige. vederparts genmäle. När jag säledes i början af Januari månad 1834 personligen uppvaktade Herr Riksmarskalken, . förklarade Hans Excellens, i vanliga ynnestfulla uttryck , att afskedsansökningen , som då befanns i Presidenten Evelii händer, vore att anse såsom NON AVENUE, för hvilket Hans Excellens , som ämnade sjelf kommunicera sina tankar med Presidenten, ville, som orden föllo, ansvara. Med dessa försäkringar förenades andra om anställande i ett Utskott såsom sekreterare , under den då för dörren varande riksdagen. Detta, ehuru karakteristiskt i afseende på nutidens ridderlighet hos blomman af Riddarhuset , skulle likväl, derest jag omständligt uppehöll mig dervid, föra mig djupare in uti detaljer om mina fordna nära förhållanden till vissa maktägande, än Herr Kanzlirådet Wallmarks hufvudmän skulle hinna besvara på ännu fjorton dagar, och som, till stor grämelse för Statstidningens publik, skulle, Bihangen oberäknade, med rättegångshiandlingar fylla alltför mänga af detta interessanta blad, der eljest , med så mycken fintlighet och med en af gammalt öfvad hand, vissa Sanningsälskare irefererande ton och i Statstidningens icke officiella del, trakta efter sin nästas goda namn och rykte. Allt nog, ett par vänner, till och med högre embetsmän , yrkade enständigt , alt jag, utan afseende på ofvannämnde enskilda försäkringar , skulle skrifteligen , genom vederbörande Statsexpedition återkalla afskedsansökningen. Men, rätt uppriktigt sagdt, satte jag allt för litet värde på embetet och för mycket på karakteren af beslutsam och ståndaktig, att vilja, på bekostnad af denna karakter, förvärfva säkxerfiet om bibehållandet för någon kort tid af inkomsterna till en plats , hvilken jag i al a fall längtade att komma ifrån — en säkerhet, som Herr Kanzlirådet Wallmarks hufvudmän sannolikt medgifva mig, att jag, ty förutan, ägde ända? till öfverflöd i det ridderliga ordet af den förste och sjelfskrifne representanten af den nuvarande svenska ridderligheten och den högre bildningen , tillhörande j ett Hus, hvars värdighet är för nära trädd af en medlems närvaro , hvilken understår sig, att vägra åt den och de ädlaste bland. ädle, sin gärd af yttre akt tning hvyarpå de göra så rättmätiga anspråk. q Några dagar sefters smitt ofyannämnde, samtal med Hans Excellens Herr Grefven och Riksmarskalken läste s 3 tidningarna underrättelsen om Kongl. Majt:ts nå