drig utgjort mina handlingars .drifijeder. . Sedan jag gemensamt med min bolagsman: uti 1829—1830 årens Riksdagstidning aftalat om plan till den periodiska skrift, som utkommit ender namn af Aftonbladet , uppsade jag sjelf detta tillämnade (som en hvar lärer inse) mera vinstgifvande intressentskap , för att i stället öfvertaga utgifvandet af det styrelsens blad, hvaraf jag, utan tvekan och utan afund, skall till min värde synliga vederpart afstå hela den samlade skatten , den materiella så väl som den ännu dyrbare af erfarenhet och mennisko-kännedom. Det är för mig desto mera nödvändigt att i detta afseende nu ingå uti närmare detaljer , som, då de a ena sidan ådagalägga, huru jag, utan att förråda mina grundsatser och min offentliga karakter, kunnat inlåta mig i politiska förbindelser med personer, tillhörande en ministere, hvars föregående förvaltning jag någon gång bekämpat, visa de ock å den andra, att mitt rum innan kort nåste ånyo blifva bland motståndarne till äfven den nu varande administrationen , sedan hoppet försvunnit att kunna i någon liten mohn bidraga till en förbättrad sakernas ställning, och sedan de illusioner blifvit skingrade om ridderlighet i tänkeoch handlingssätt hos de mest betydande bland Rikets första Stånd, för hvars yttre? aktning och anseende genmälets författare Jätit påskina en sa brinnande ifver. . i Mot slutet af hvarje riksdag lofva ministrarne. vanligen att i framtiden. blifva förbålt beskedliga, ärliga , dugliga och verksamma. De sträcka ut armarna mot hvar och en, som vill; bispringa dem, med kloka och redliga råd. De medgifva 169 enskilda. samtal välförstå Iendes). med en uppriktighet , som förvånar , att. allt ej varit på långt när som det.bort. Den, ena skyller, på den andra. Men nu. är den gynnande och efterlängtade vändningspunkten inne. . En eller flere.få bära hundhufvudet och skola gifva plats åt någon eller några, vuxna sitt kall och lifvade af håg att ställa allt till rätta igen. Den fullkomligaste. harmoni skall hädanefter förena alla ledamöterna af styrelsen, hyilka rastlöst., hand i hand och hjerta vid hjerta, skola skynda mot gemensamt. mål af allmänt. bästa. Om man . blott vore så lycklig att finna någon skicklig och pålitlig person, som åtoge sig att bevisa, huru innerligen väl man gjorde, huru, om möjligt, ännu hättre man menade, — någon person, som genom sin nära förtrolighet och beröring med centralpunkterna , kunde desto lättare öfvertyga andra huru väl allt stod till, som han ej saknade tillfällen att skaffa gehör åt egen öfvertygelse, egna grundsatser ! t i Sådan är vanliga riksdagsrefrängen. , Det skulle här leda mig för långt, att tillämpa den på hvarje särskild företeelse under och efter det nu åberopade riksmötet. Det är i alla fall en känd sak, att striden om inflytande mellan Grefve Brahe och Friherre Nordin, beredde at den sednare en Presidentsstol och Stads-Råds-taburetten åt Grefve Lagerbjelke. Man kunde då ej rimligen ana att en jalousi af sällsammare art hos statsmän, än den omförmälta, skulle ånyo störa samdrägten i Kabinettet, utom hvilken något väsendtligt godt för det stora hela ej kan uträttas: — jalousien nemligen, om företräde i älskvärdhet uti sällskapskretsarne, om ryckte i litteraturen, 0. s. v., hvarmedelst Grefve Lagerbjelke och Friherre Akerhjelm snart och obotligen blefvo söndrade. Det var ej utan, att de särskilda fraktionerna af det nya, alldeles på enahanda sätt som förhållandet varit med det förra Kabinettet, syntes dragne till olika poler af välde, hvilkas, stundom förenade, stundom i olika rigtningar verkande, .krafter uppenbarat sig så omisskänneligt under det nyligen slutade riksmötet, och väsendtligen. bidrog att gifva det sin karakter. Under det förenämde fysionomiförändring i Ministören var å bane, då visheten, kraften, enigheten och driften hos den blifvande förvaltningen, utgjorde dagens samtalsämne bland de invigde, uppstod äfven mnaturligen fråga. om en organ åt detta ideal af styrelser. T mohn som detta sänkte sig ned till den lumpna verkligheten, måste äfven Riks-Tidningen, hvarom underrättelsen bragte några, af Postz och Inrikestidningens sportler pensionerade, medlemmar i. Svenska Akademien uti harnesk, nedstiga till det mindre officiella namnet: Fäderneslandet. ? Jag åtog mig utgifvandet : emedan det horoskop, som de inflytelserika personerna ställde af styrelsens blifvande system instämde med mina asigter. emedan jag icke saknade ett hopp, det enda snart sagdt, som verkliggjordes — att en eller annan tillträdande kabincettsledamot ej skulle blifva för mig helt och hållet främmande personer: emedan jag, intill dess erfarenheten slitit bindeln från mina ögon, enthusiastiskt hyllade hvad jag förmente utgöra kärnan af Ridderlighet, at hvars toma skal, om också förgyldt, ja till och med briljanteradt, Hr Kansli-Rådet Wallmark numera uppträdt såsom sköldhållare.