RKALETIDOSEKOR. OM FÖRDELARNE AF ELAKT LYNNE. (Ur Frazers Magazine.) Litom oss förstå hvarandra rätt, käre Läsarel jag säger icke att de, som måste omgifva en person med elakt lynne, kunna finna sin belägenhet lycklig och aft undsvärd. Åh, nej. Att vara lemnad till pris för dystra grillers och förtretliga nyckers ostadiga element, att ena till mål för ett orättvist tadel, och grundlösa misstankar; att öfverhopas med förhatliga öknamn, och nödgas afhöra alla slags därskaper, samt med lugn uthärda denna syndaflod; att se huru den missnöjda ständigt blir tråkigare och odrägligare, ju starkare dosis af tålanrod man sätter emot honom, att förgälves försöka; än mildhet, än höflighet, än förnuftskäl, än förebråelser och hotelser — detta är ett obehagligt uppdrag, en belägenhet som man endast kan önska sin fiende. Alla fördelarne härvid tillfalla endast den, som är försedd med det elaka lynnet. När verlden ropar: Det är ett olyckligt sinnelag! så misstar verlden sig. Ty detta sinnelag, olyckligt för den skenbart plågades vänner och hekanta, är det lyckligaste i verlden för den som äger det. Må man icke beklaga någon man med elakt lynne; han är sällskapets konung; hvad man vill fråntaga honom, är hans magt, hans vapen, Jag talar icke om den koleriska, häftiga och uppbrusande, som skoftals öfverlemnar sig åt sin oviljas retelser och utbrott; han är icke värdig att intaga den verkligt kungliga ställning, hvarom jag talar. Jag vill ha en ständigt rethg, och ömtålig förtrytsamhet, för hvilken det är ett behof att träta och skrika, att högt uppbrusa af vrede, ett oafbrutet misstroende, en dyster och spejande ängslighet, en inre förargelse, en förbittring som aldrig; upphör, med ett. ord ett elakt lynne i hela dess bemärkelse. De flesta menniskor kunna icke göra något anspråk på denna höga värdighet. På sin höjd binna de tll att våra sura i några veckor celler månader. Derefter klaga de, känna sig ängsliga, förskräckas vid hvarje bagatell, bli misstänksamma — hafva spleen med ett ord: Det onda lynnets demoner, dansa omkring i deras hufvud, och kröner dem med migrän och , yrsel. tag kan i detta fall tala af erfarenhet. Det är en höj igst angenäm belägenhet, ett högst förträffligt, sätt att istera. Det är icke tre dagar, sedan Jag befann mig i ett ganska elakt lynnes vald. Nu är jag hotad 4— och beklagar nästan, att jag är det. Farväl j dagar ; ägna de åt dystra fantasier, dagar, hvilkas sorgsenhet var full af behag, hvarest jag åtnjöt den lyckan, att anse mig sjelf för offer, och ätt kunna nedkasta mig framför mitt sjelfskapade lidandes altare. Så länge anfallet varade, befinn jag mig så väl, så nöjd med mig sjelf. Må man