Aftonbladet – 22 juli 1835, sida 1

— AN St ——— — RE RE OÖ——————————— ———— — ——————mr rt binett blef oundgängligt, sedan Rosita (Martinez de la Rosa), beklagande att hans system ej var annat än ett Utopien, drog sig tillbaka, och immoraliteten, okunnigheten och poltroneriet hos våra befälhafvare vid Nordarmten gjorde det omöjligt för denna förvaltning, au längre stanna qvar vid affärerne. Men hvilken färg skulle man välja? Deri låg svårigheten, och detta berodde af det beslut Frankrike fattade i afseende på intervention. Sedan man icke längre hoppas en sådan, eller åtminstone högeligen betviflar att den blir af, beslöt man ett slags allians med män, som kunde tjena att förskaffa styrelsen popularitet, i brist af den förnedrande utländska hjelpen. Emedlertid har intill denna stund ännu intet programm hörts af; men i sällskapskretsarne omtalas att markis de las Amarillas försäkrat, att han skulle sätta hatten på sned och marschera i spetsen för rörelsen, i fall Christinska partiet, i sin svaghet, blefve lemnadt utan någon fråmmande hjelp. Men om rörelsen är helsosam, hvarföre har man icke från början gynnat den, och om man icke tror att den duger, hvarföre hyllar man den nu, af ett slags , personlig hämnd? Jag tror derföre hvarkes på dessa menniskors kraft. eller popularitet, och båda delarne voro nödvändiga för att rädda oss; och jag tror icke heller, att så hersklystna karakterer som Toreno, Amarillas och Mendizabal länge kunna förlikas med hvarandra; med ett ord, wvi hafva ministrar, men ingen ministere. Kommer Fransysk hjelp, så bildar Amarillas en Toryminister helt och hållet efter sitt hufvud; och om vi bli utan denna hjelp, så kommer väl han och Toreno sjelf att lemna platsen ät andra, kraftigare män. Det säges att en kurir afgick härifrån i förrgårs, för att förkunna Ludvig Filip, att om ej en Fransysk armce rycker in i Navarra, så blir Drottning Christina nödsakad taga sin tillflyckt till popularitet, och detta är detsamma som att släppa tjuren lös (soltar el toro, ett målande Spanskt uttryck,) någonting som icke litet skulle fägna republikanarne. Måhända såg Ludvig Filip icke ogerna att sakerne togo denna vändning; han finge då tillfälle att göra den heliga alliansen en ny. tjenst — men försöket är i alla fall farligt. För tWwennedagar sedan upptäcktes här en Carlistisk sammansvärjning, som har betydliga utgreningar; en mängd personer hafva blifvit arresterade. — Bankieren C —— har hitkommit, såsom det berättas med en hemlig mission från Fransyska polisen. — Till befälhafvare öfver armen skall Morillo vara utsedd, och den galne och tvetydige Zarco del Valle vill chef för hans generalstab. Ofalia eller Cordova kommer att gå som minister till London. Många klenmodiga börja åter fatta hopp; ty ett omslag i sakerne måste ju nödvändigt förestå. — Den person i Paris, till hvilken förestående bref är skrifvet, tillägger för egen del följande : Denna skrifvelse bekräftar full komligt hvad jag för några dagar sedan yttrade till eder, att allt hvad som visas af liberalism är blott och bart provisoriskt, för att stryka allmänheten om munnen med, göra operationerna lättare för hbankiererne, och framtvinga interventionen. Men hvad jag icke kan dela äro de förhoppningar, som de liberale göra sig, att sakerne numera nödvändigt mäste få en bestämdare gång. Afven om Zumalacarregiuy lefvat, hade allt fortfarit i sitt gamla skick, tilldess Carlisterne inryckt i Burgos eller Madrid ; men denne anförares död har nu förvandlat striden till en vanlig -tronföljdstrid, i hvilken hvarken på ena eller andra sidan är fråga om nationen. Zumalacarreguys hemlighet dog ut med honom. Hof-generalernes parti, som hittills varit åsidosatt, kommer nu att träda fram på scenen; grefve d Espanna har redan under konstitutionstiden med tramgäng fört krig i Navarra, men det synes som vore vu afsigten att begagna honom i Catalonien, der han senast var generalkapten och har många relationer, men också lemnat efter sig ett förfärligt minne af grymhet och roflystnad, icke ensamt hos de liberale. Marotto är en medelmittig anförare och: står just icke i bästa rykte för ärlighet. De dugligaste cheferne äro från de yörgerade provinserna: Eraso, Ituralde och iSagastihelza. —— 2 Aladrid den 23 Juni. Det nya kabinettets sammansättning hade väckt några förhoppningar; men då ingen förbättring hittills ägt rum, så har modlös het åter infunnit sig. Man kan emellertid icke säga