Aftonbladet – 20 juli 1835, sida 2

Norrska tidningarna imiehålla ett Där tvister, hvilka just som bäst pågå, och hvilka kanske kunna interesserå svenska läsare , då fråga? är om Syerige. i Den ma striden handlar om den Fgn. huruvida det, ar bättre att hafva en Svensk eller e Norrman: till Ståthaållare. En insändare i Mörgenblådet hade först yttrat sig för det förra, emedan en utläning. icke. kan -fråmdraga sin slägt i. befordringsväg. En annan insändare tycker, att slägt icke är Värre än lismare,. spioner öd. Vi vilja icke opinera i en fråga, som, våra kära -naboer böra aåfgöra sins emellan ; det enklaste synes 0SS dock, om Mån följde de. sednare årens lärdom, nemligen att Norrige rätt väl bergar sig utan Ståthållare, likasom våra Län ofta styras lika väl utan Landshöfdingar eller, med ett ord, mängden af höga embeten, som egentligen äro till för att repr esentera, oftast klämma umbäras. Den andra striden är om Norska vapnets insättande i det Svenska på vårt nya silfvermynt, hvaremot våra naboer protestera. på det högsta. Visserligen är saken orätt, i fall det är Srverges vapen, som står på penningen; men vi misstänka, att detta icke är meningen, utan att vapnet är Konungens; och till det hörer visserligen äfven det Norska Lejonet med sin yxa. Under detina synpunkt vore det väl ock å andra. sidan rätt, att Svenska vapnet vore på Norska myntet, Placeradt i samma ställning, som det Norska på det Svenska; ty fullkomlig reciprocitet fär ju basen för föreningen. Skulle man vilja fästa sig vid järtecken, kunde någon gyckelmakare säga, att det ser ut, som om Norrmännen skulle få del i vårt mynt, menvi icke i deras.