larne framdragne opinioner, symptomerna och beredelserni till det borgerliga krig, som:-:snart derefter utbröt, och enhväår som i lagstiftande församlingen el ler könventet tälät som de: församlade deputeråde i Caön,; Boiurdeaux, Lyon, Marseille, m. fl., ansågs brotslig som dessa. Fastän man icke hade något direkt bevis för n någon sammansvärjning, fann man ett: sådant i öfverensstämmetsetki af de anklägades opinidher; i rden vänskap: som förenat: en stor del. ibland dem, och i deras vanliga sammankomster hos Roland och Valaze i Så berättar Hr Thiers sjelf historien om de olycklige och namnkunnige Girondisternas föregifna komplott, och han tillägger vidare : Det uppgafs icke något bestämdt factum emot dem. Man tillvitade dem endast deras offentligt försvarade opinioner, och de svarade: våra opinioner kunna vara förvillade, men om vi misstaga oss, äro vi ej derföre brottsliga. Men under revolutionerna kan hvarken rattigheten att misstaga sig eller att hafva rätt, få nåd inför det segrande pårtiet. Efter Girondisterna följde flere: t. ex. Vincent, Ronsin, Hebert, m. fl. så kallade medbrottslige. Hr Thiers beskritver det sålunda: Propositioner emot Conventet och Vilfärds-Utskottet, nya Regeringsförslag, endast omtalade, motioner framställde vill les Cordeliers och i sectionerna, pamphletter, ett besök af Ronsin i fångelserna, för att unde ;rsöka om der fanns innesluten en och annan patriot, m. m.; sådane voro deras sammangaddningar. Anklagelsen var således ensamt tillräcklig. Intet försvar var möjligt inför en exceptionel Domstol, inför ett politiskt tribunal, det vill säga inför en fiende. Det kalla förnuftet qväfves af pasionerna, menskligheten af hämnden; och förgäfves försvarar sig offret: högsinnadt eller pöbelsinnadt, stort elter lågt, hjeltemodigt eller fegt, måste det förgås. Schavotten är färdig och väntar det; och den allena är den verkliga domaren, ty rättvisa, måste i sin tour träffa enhvar, som under väldets dagar missbrukat segren och emot sakernas väldiga kraft envisats att bibehålla en magt, som fallit ur hans hand. Så vände sig snart det revolutionära tribunalet emot densamme, som upprättade det, och mot hans föregifne medbrottslige: Danton — sade presidenten — Conyentet anklagar er, för att hafva konspirerat med Mirabeauy, Dumouriez, Girondisterna, ultlänningen och med den faktion, som vill återinsätta Ludvigarne. — Min röst, svarade Danton, min röst, som så ofta låtit höra sig för folkets stora sak, har icke svårt att tillbakavisa förtalet. Må de fege, som anklagat mig, framträda och jag skall öfverhölja dem med vanheder. Frugtlösa önskningar! En döds-bom var redan tillsluten emellan honom och hans anklagare. Politiken fordrade offer; afunden utsåg dem: säger historieskrifvaren Hr Thiers. Danton och hans vänner aflifvades; till och med två qvinnor, Heberts och Camille Desmoulins makar blefvo invecklade i sammansvärjningen och begge måste lemna sine hufvuden åt samme guillotine, som blef farligare för revolutioner sjelf än någonsin den varit det för dess fiender. Det vore lätt att öka exemplen. Restaurationen har äfven sina. Den intellectuella sammansvärjningen passar i verkligheten så förunderligt väl för all hämnd, att alla partier användt den i deras sista stunder. Man bör således icke förundra sig öfver, att det system, som i fem års tid uppväckt i Irankrike så mycket motstånd och motvilja, slutar med att bygga ett tempel eller ett slags politisk offerplats, der man på en gång kan döma hundradetals konspiratörer. Det är omöjligt, att cj hela landet slutligen måste knota öfver denna bedröfliga och vidunderliga parakronism. Om Hr Thiers fortsätter sina annaler ända till vår tid, måste han betragta de män, som nu skädas på de anklagades bänkar i Luxembourg, såsom offer för en föregifven sammangaddning; ty, oaktadt man beröfvat desse anklagade biträdet af ett tillgifvet och sympatiserande försvar, har deras naturliga kraft redan visat, att de endast trodde sig möta vald med våld, samt att de dervid, omedvetande latit hänföra sig genom omedelbara och infama materiella retelse-försök, sedan de med hela Frankrike delat den moraliska uppretelse, hvars ursprung går längre tillbaka och hvars utsträckning man mera allmänt känner. Han skulle då nödgas försvara dem med samma argumenter, som Girondister och Dantonister, och historieskrifvarens ord skulle då blifva den kraftigaste dom öfver denna ytterlighetens och förtviflans politik, till hvar talare, byggmästare och polisgevaldiger Hr Thiers sjelf låtit sig användas. Några betraktelser i anledning af en jemförelse mellan Engelska och Svenska Kyrkans tillstånd. (Slut fr. N:o 80). a 1 Te sr AT -—X es es . . 2