Aftonbladet – 15 juli 1835, sida 2

AA UllULI ARAAVLAV FBR SN Or ir Hvad andra punkten angick tillstyrktes nedsättningen. —— rn oo Nedanstående anmärkningar af vår spillrike och flitige insändare Herr Professor David Munck af Ro.senschöld påkalla Knappast några ord till förklaring. Den artikel, mot hvilken anmärkningarne äro ställda, har af insändaren i det hela blifvit gillad;, och de få invändningarne röra några mindre vigtiga delar deraf. Det fägnar oss, att flera prester finnas, som icke sätta sig. emot bidrag till undervisningen från de till ecklesiastika: ändamål anslägna summor. Det; är;skada, att just dessa prester icke komma till Riksdagarna! — Hvad Ins. säger om Patronatsrättens förening med skyldigheten ratt underhålla kyrkan, bevisar blott, att han icke känner flera provinser än Skåne. — Om prestvalen vore mycket att säga: Skulle corruption och intimidation äga rum, så äro de dock icke farligare på enaän på an. dra hållet; och. en vacker idee torde icke-böra förstöras för tillfälliga missbruk, som måste minskas, då upplysning och: välmåga hos allmogen tilltaga. NÅGRA BETRAKTELSER I ANLEDNING AF EN JEMFÖRELSE MELLAN ENGELSKA OCH SVENSKA KYRKANS TILLSTAND. För d. 18 Juni detta år hari Aftonbl. blifvit införd en uppsats, som innefattar en jemförelse mellan den Engelska och Svenska kyrkan, och, ehuru undertecknad finner den ganska förträfflig i det hela, kan jag dock icke underlåta, att fästa uppmärksamhet på vissa åsigter, dem min öfvertygelse icke kan godkänna. Men det är icke min afsigt, att utveckla mina motskäl; endast antyda dem: dock vill jag på förhand förklara, att jag, efter att hafva, alltifrån min ungdom, förenat teologiens studium med filosofiens, såsom min hufvyudsak, är. lika längt skiljd från den snillrika Biskop Vingårds teologiskt politiska principer; som från den nya tidens. Om jag således i den teologiska politiken (hvilken är af långt mera vigt än all både handelsoch krigspolitik, öfver hvilken jag föga tänkt) skulle hafva träffat le juste miZlieu, så bör man dock lika litet misskänna denna term, som hvar och en annan af frihet, jemnlikhet o. s. v. dem de menskliga passionerna missbrukat. Tala med en prest om allmogens undervisning, skrifver min herre, och han skall påstå, att han och hans bröder äro de naturlige skolmästarne, åtminstone öfverstyresmän för denna undervisning. Rör deremot vid frågan om fonder till en verklig folkbildning, och han skall bannlysa Er, om ni är kättersk nog, att tro det som ad pios usus är anslaget, kunna användas till folkskolor, eller ens till bidrag. Fråga blott Biskopen i Exeter eller Göteborg. Tala med en Prest, men fråga en Biskop, säger M. herre. Men vi äro i Lunds stift mer än hundrade Kyrkoherdar, som icke blott hysa den öfvertygelsen, att de ad pios usus anslagna fonder böra användas till folkskolor, utan. älven sökt göra våra åsigter gällande, fastan allmogen på minga ställen stretar emot med händer och fötter, och skulle äfven segrat, om ej stiftets Biskop under sin embetstid märkligen bidragit till den goda sakens framgång. Det enda jag anser mig böra anmärka, är, att då jag för stiftets Biskop uppgaf en ji min tanka bättre method för folkundervisningen ifrån barnets: första ålder, syntes ett misstroende vill min insigt och omdöme hafva gjort sig gällande ända från den Akademiska tid, då jag tvärtemot den allmänna tonen visade Schellingska filosofiens oförenlighet med Kristendomen. Det är mer än 10 år sedan stiftets Biskop understödde, med sitt förord, min inför Konungatronen framburna begäran, som : äfven i nåder bifölls, att af Qvistoftas kyrkokassa femhundrade Rdr bko måtte anslås såsom bidrag till uppbyggande af ett större grundmuradt skolhus, som kunde uppfylla sitt ändamål. Saken bifölls under Statssekreteraren Kullbergs ministerium; men någon uppmärksamhet fästes icke på min underdåniga anmälan, att, om en komite nedsattes; som jemförde stiftets kyrkoräkningar, ända sedan kyrko -inspektorstjensterna indrogos, skulle, genom en jemnförelse med den förvaltning och hushållning jag iakttagit sedan 1817, och isynnerhet om ett kraftigt beskydd äg nades: åt en nitisk förvaltning, ända till aritmetisk evi. dens: utrönas, att. Lunds stift redan då (för tio år sedan) kunnat äga en eeklesiastik fond af mer än 2 millioner. Rdr banko, som nu är en nullitet, men i stället kunnat bidraga till uppbjelpande: af stiftets torftiga 3 TT MM oc 1 -. 2 Kn, mm LL ee at das