Det aldra som roligaste lilla uppträde i regeringskonsten berättade vi sistl. Onsdag i detta blad ifrån Portugal. Denna händelse bevisar tydligare än en hel hop räsonnementer, huru lyckhgt det land kan blifva, där regentens wilja är utan kontroll eller, hvilket kommer på ett ut, kontrollerad blott af sådana, som anse sig hafva gjort nog, då de afgifvit ett underdånigt råd och, på sin höjd, låtit inprotokollera det, till framtida säkerhet — en säkerhet mot åtal, men ingalunda mot det lilla aldrasötaste ridspö i verlden. Det är ju fasligt — tycker säkert mången renlärig i Upsala, med den lilla Portugisiska drottmngens gamla öfver-hofmästarinna — alt icke en sjuttonarig flickhjernas små infall skola få gå i verkställighet, utan att några gamla pedanter göra sig så oförskämda och peremtoriskt säga: det går icke an, och det får icke ske, så länge wi skyldra såsom edra rådgifvare. Välj Er andra, om Ni nödvändigt vill hafva ert infall verkställdt! — Häri ligger nu ministerstyrelsens hela hemlighet ; och den är så förfärlig, att man för dess yrkande skall förkättras såsom en liberal, d. v. s. en röfvare, mördare, mordbrännare !? Att saken är så enkel, det erkänher man naturligtvis icke, utan ropar om medregenter, som man vill ställa vid furstens sida, och mera dylikt snack. Men om man ärligt upptoge sina motståndares läror, så hade man icke ämne att göra stora böcker, dem man sedan låter sina anhängare utbasuna såsom mä sterstycken, hvilka, om de icke omvändt hela verlden, åtminstone förtjente att hafva gjort det. ee a är Z