Article Image
(Insändt). ETT ORD I ANLEDNING AF HANS MAJ:T KONUNGENS TILLAMNADE NORRLANDS -FARD. Hvarje vän af fosterlandet maste uppriktigt glädjas, då han hörer, att de Kongl. personerne sjeltye besöka rikets provinser; ty ehuru omsorgsfullt man för dem söker dölja det bristfälliga, upptäcker et forskande öga dock alltid något af det, som tarfvar rättelse eller förbättring. En särskild anledning till glada förhoppningar i detta afseende ger oss underrättelsen om Hans Maj:l Konungens asyftade resa till. Norrbottens län, helst det är allom kunnigt, at Han der å orten, i Gellivare och Selets m. fl. bruk, äger de största eller älminstone vigtligaste af alla sina Svenska possessioner. Vi säga med flit: de vigtigaste, ty så är förhållandet, ej endast i afseende på egendomarnes egentliga värde och möjliga afkastning för den höge ägaren, utan ocki synnerhet för den stora, vi kunna säga oberakneliga, nytta, som skulle åstadkommas,: serdeles i Gellivare torftiga lappmark, om det ryktbara jernberget derstädes bearbetades planmässigt samt med drift och nit. Af de 41 utmål, Hans Maj:t äger i detta berg, äro två eller högst tre öfver nog, för långliga tider, till den nuvarande tackjernsblåsningen vid Selets masugnar; och det bevisas äfven de facto; ty under förlidet år bearbetades nästan endast Captensgrufvan, som ännu i rymd motsvarar blott två eller tre större potatiskällrar. Enahanda förhållande är ock med Ridderstolpsgrufvan, jemte ett par andra, som äro ännu mindre. Alla de öfriga öppnade wmålen äro blott mindre malmgropar af några tunnors rymd, och i eller invid de minga icke öppnade har man årligen blott skjutit ett par skott, under förmodan, att lagens föreskrift i afseende på äganderätten vore dermed uppfylld. — Detta säges nu endast för aut faktiskt bevisa, huru man tjenar den Konung, som 1 landsfaderlig välmening köpt dessa herrliga egendomar och på dem i lika god afsigt bekostat och, som man tror sig veta, förlorat betydligt, emedan administrationen varit under all kritik. Hans Maj:t lär, såsom vi hoppas, ej underlåta ett besök på Selet. Der, såsom flerstädes, hölls i fjol af vederbörande embetsmän undersökning, för att på stälJet inhemta ärliga uppgifter om allt det, som rörde jernhandteringen, och skedde sådant i den offentligt tillkännagifna afsigten, att derefter bedömma, i hvad mån de förut gällande probibiuf-författningarne kunde mildras. De kommitterade bemöttes öppet och tillitsfullt allestädes i Norrland, och sanningen uttalades oförställdt af dess Brukspatroner; men på Selet ställdes alla svar obestämdt, och detta skedde så, oaktadt förnyad anhållan om rent spel gjordes af kommitterade. Det är ock, ty värr, föga troligt, att Hans Maj:t sjelf får bättre besked der uppe ifrån. Men man bör hoppas, att Han, så väl för sitt höga nöje som för landets och folkets bästa, Iåter föra sig från Selet, uppåt Luleå elf, vill Svartlå raserade stångjernsbruk och Edefors nybyggda, men snart nog ramlande masugn; och Hans Maj:t skall då ej kunna undga att göra hvarjehanda betraktelser öfver de uppgifter, som han fått emottaga så väl om skogsbrist m. fl. omöjligheter, som ej finnas vid Gellivare, Edefors eller Svartlå, som ock rörande det nit? och den trohet? emot Hans Maj:t och Hans undersåtare, hvarom mången talar. De personer, som förestående yttranden kanske misshaga, torde ursäkta dem på grund af uppgifternas sannfärdighet. Han, som skrifver detta, bryr sig hvarken om gunst eller ogunst, ty han har en graf och en likkista för döden och ett varmt hjerta för lifvet; och derföre säger han ännu en gang, medan tid är, hvad han vill bevisa, om så fordras: att dei är mycken anledning till anmärkningar emot Konungens män i Norrbotten. Dock vare länsstyrelsen i Piteå derifrån undantagen. Landshöfdingen derstädes, Grefye Carl Sparre, behöfver ej vårt beröm; men det vore väl för orten och Hans Maj:ts ädla hjerta, om Hr Grefven kunde finna sig befogad att öppet ådagalägga allt det goda, som kan göras för länet. Ja, ännu en gång må den önskan upprepas, alt Hans Maj:t täcktes företaga en lustfärd ull sågverket och morkan vid Heden, Svwartlå samt Edefors slumrande Sernverk och lacstniagdgen vid Starhacken. Hela den

11 juli 1835, sida 2

Thumbnail