Aftonbladet – 10 juli 1835, sida 3

En liten process af egen art har blifvit börjad vid Polisdomstolen i MHonfleur. Frågan är: huruvida en tupps första morgonrop kunde anses under kategori af sådant nattigt buller eller skrik, som bestraffas af Franska brottmålslagen. Händelsen var följande: midt i staden Honfleur bor en viss, som eger en tupp med stark, ljudande stämma. Störda i deras sömn knotade grannarne förgäfves deröfver; men hvarje natt, Då på sin vagn Aurora suttit upp, Gol med full hals hans stora, stolta tupp. Länge och i vyredesmode, hade grannarne berammat: Att hvem som stör den ljufva morgonhvilan, bör dö för repet, yxan eller bilan. Emedlertid, då hämndens stund måste uppskjutas ull lägligt tillfälle, och en af grannarne, som hade -smärtsammare väckningsgäspningar än de öfrige, icke ansåg det rätt att taga sjelfhämnd, instämde han icke blott tuppen utan äfven egaren till densamma inför Domstolen, för att få den förre anbefalld tystnad eller viss tid bestämd för hans galande, samt den sednare vid vite förelagd att hindra tuppen från att gala, det vare sig genom lindriga medel, eller, om ej annat hjelpte, genom sjelfya halsens afskärande. JEgaren bestred sådant, under åberopande att ingen lag förbjuder någon i stad boende att ega en tupp hos sig, ännu mindre tupparne att gala då de hafva begrepp derom. Han tillade: aw inom den Galliska tuppens herradöme skulle det vara högst besynnerligt, att vilja förhindra en af Kongl. familjens medlemmar att sjunga. Gör då sade han till käranden såsom Nordens Suveräner, lät honom gala och hör icke på honom! Men grannen hörde icke på deua örat. Han vidhöll påståendet, att det vore högst oangenäömt att finna