Aftonbladet – 9 juli 1835, sida 3

Naturen hade bestamt Napoleon Laperriere till orator; ett vidrigt öde har förnedrat honom till det låga -kallet af en gatusångare. Han är ställd inför ratta för lösdrifveri och öfverträdelse af lagen för offentliga utropare och gatsångare. Efter af M:r de Gerando afgifvet påstående och sedan vittnen blifvit hörda, anhåller Laperrigre ödmjukeligen att domstolen ville benäget lemna honom, ordet och andrager derefter med en förvånande munvighet sitt försvar så lydande: Mine domare, som åhören mig, er opartiskhet, såsom redlige och fria män, skall, om den noggrant undersöker den mot mig riktade dubbla anklagelsen, lätteligen inse de utvägar jag eger till ett lagligt försvar. För att fällas såsom lösdrifvare, tyckes mig nödvändigt fodras, att man nattetid utan pass blifvit af polisens agenter gripen. Nu är jag likväl ingalunda i denna kathegori. Jag hade hos mig ett ordentligt pass, utgifvit till mig af Hr Prefekten för Morbihan, riddare , af Hederslegionen. Ni fordrar att jag skulle ega ett bestämdt hemvist! men vandraren, som irrar kring på sina fäders jord, denna frihetens jord, den jag med en fri mans fot beträder, kan han hafva något sådant? Detta hvad lösdrifveriet beträffar. Er ädelmodiga opartiskhet skall lemna mig en frikännelse till svar. Hvad åter angår min särskilta förbrytelse, lemnen ett ögonblicks uppmärksamhet till, hvad jag för min ursäkt vill anföra! Jag har haft den äran att inlemna en ansökning till Grefve Gisquet, polisprefekt, och likaledes riddare af Hederslegionen. Jag har från denna höga embetsman emottagit trenne oändligen smickrande och gunstiga svar; dessa hafva af polisagenterna tvärt emot allmän folkrätt blifvit mig fråntagna. Jag är gammal militär, mina domare! och var byråchef 1812. Min far har sedan långliga tider varit utmärkt för sina militära tjenster samt i byråerna, och såsom OÖfverintendent för Invaliderna. Motgången, det vexlande ödet och mina svagheter hafva bragt mig till ett tillstånd, som skulle vara en vanheder för min familj, om den första af alla pligter, den af ens eget uppehälle, icke tvunge mig att uppfylla mina dagliga fysiska behof. Djupt intagen af aktning för lagar och författningar, har jag aldrig tänkt att utan auktorisation utöfva en sådan der sångarbefattning. Den fatala dagen, då jag blef min frihet beröfvad tvärtemot folkrätten, hade jag förut råkat en gammal vapenbroder, ryttare från Quai d Orsay. Vi hade lefvat som goda bröder, och det blef litet muntrare af. Vid Boulogne trodde jag mig kunna stämma upp en högst blygsam sång för några fruntimmer, icke i afsigt att erhålla någon lumpen vedergällning, utan endast för att behaga ett älskvärdt och förtjusande kön. , Mina domare! förklaren mig ett fullkomligt och oinskränkt frikännande! Min ansökning ligger på Polisprefekten och riddaren af Hederslegionen, Grefye Gisquets byrå. Ni skolen aldrig återse mig här; om tiderna med Guds hjelp blifva bättre, skall jag följa min faders ärofulla bana såsom embetsman, eller läromästare i räknekonst, skönskrifning eller Franska Språket. Detta försvar kröntes af en fullkomlig framgång. Napolgon Laperigre har vunnit sin dubbla process. Domstolen förkunnar hans frikännelse.