Aftonbladet – 7 juli 1835, sida 4

en ny hatt, och en ny morgonrock, och shawlen vändes ut och in, och hatten tags på och af, och rocken beskådas fram och bak, men ingen doktor kommer; professorskan sitter som på nålar, och hon kan slutligen icke utan att förråda hemligheten,längre qvarhålla sin aldråkäraste unga vän från landet. Några ögonblick sednare inträffar läkaren. ?Nå; har hon varit här; hur ser höntut?? — : Så och så. — Alldeles: precist! sherine harv jag: sett förut, vill: hon ha mig; så ärjag Hjertans beredvillig; hvar bor ihon?? Dersoch deörv Doktorn skyndar. till hennes: logis; den sköna: var utgången i-och-för sitt e gentliga ärende. Läkaren vättar troget vid pörten i fem hela timmar och ett styckein på dan! sjette får han ändtligen se den :blifvande fästnrön komma : trippandes så snällt. med: en liten körg på armen. Den der korgen: skulle ha afskräckt :mången, men doktorn uttydde det somrså att hon: varit ute :och gjordt någon liten handel; han tyckte sig till och med förnimma tåspetsen af en den aldra subtiligaste: tygsko titta fram under locket; och så trädde han diistigt i vägen för den vackra flickan då hon skullevgå in i huset. Förlåt migy min nådigaste! :skulle ni hafva den godheten, att en endaste gång se rakt upp på mig, rätt noga, riktigt i ögonen! Den förskräckta flickan såg också upp å honom, ehuru ej i den afsigt han förmodade, ty hon menade väl att mannen icke var rätt slug? Hon kunde till en början icke säga ett enda ord, men då doktorn tillade: Säg mig ärligt och öppet, skulle ni väl vilja ha mig till man? ;började :saken förefalla henne så ytterst löjlig, att hon på: gyckel svarade: Ja hvarför inte? . Och nu ville hon gå in sin väg, men doktorn ställde sig framför henne! Tack, tack, sade han, ni är nu min fästmö och inom en timma hemtar jag er: Doktorn höll: ord och kom -tillbaka med Professorn och hans fru. Den arma flickan var så förbryllad att hon lät allt passera. Samtliga Herrskapet for genast ut till prestgården och den kranka fadren läste från sin sjuksäng välsignelsen öfver det unga paret. Bruden var af allt detta så yr i sitt lilla hufvud att hon lade omalda bönor i kaflepannan, gud signe henne. Likväl lär hon sedan nästan alltid koka. godt kaffe åt sin man, och paret är ett af de lyckligaste i verlden.