Aftonbladet – 4 juli 1835, sida 2

(Insändt). LITTERATUR. I bokhandeln har nyligen utkommit ett litet arbete; som för sitt innehåll och sin syftning torde förtjena ett allmännare deltagande. Det ären andelig uppmuntringsoch trösteskrift af Hofpredikanten Ziedner, som med en litt hand tecknat och . ombildat ett af lifvets vanligare förhållanden till en intressant och rörande tafla af ett ångerfullt hjertas återgång till det goda och af dess försoning och helgelse. — Amnet är väl valdt ur de evangeliska berättelserna och innehåller historien om Maria Magdalena, som med en så innerlig förtröstan och glädje omfattade frälsarens kärleksfulla lära om syndares återupprättelse och förlåtelse af Gud. :Efter några underrättelser om denna Lazari och Martas syster öfvergår författaren till den egentliga betraktelsen, som framställer henne såsom -stridande mot verlden och besegrad, såsom botfärdig och omvänd vid Jesu kors och graf och omsider efter hans uppståndelse och huru hon betedde sig i döden. Det hela är en väl utförd afhandling om kärlekens och nådens inverkan på menniskohjertat till dess uppväckelse, omvändelse och helgelse, och exemplet hemtadt från frälsarens egen historia verkar mera osvikligt till lefvande hopp och tro. Sjelfva föredraget utmärker sig fördelaktigt för sin enkelhet och klarhet och höjer sig ofta till denna känslans vältalighet, som i orden utgjuter andans lif och kraft. Recen. anser sig derföre till allmänhetens uppmärksamhet böra anmäla en skrift, som han tror skola verka till uppmuntran, uppbyggelse och tröst för mången, som vill gå in i sitt hjerta och söka den vederqvickelse och frid, som religionen endast kan skänka. Vår tid har väl öfverflöd på andeliga skrifter, men det är också dess utmärkande förtjenst framför den föregående att omfatta mensklighetens högre angelägenheter med en värma som förr eller senare skall frambringa de lyckligaste följder. -Religionens sanningar, framställda såsom sig egnar, på känslans sköna språk och iklädda en drägt, som gör dem fattliga och åskådliga äfven för dessa ringare bröder, som befinna sig på odlingens ochlyckans lägsta trappsteg, måste bära välsignade frukter. Det finns en högre klass af medborgare, för hvilka religionen visserligen också är det högsta i lifvet, men den genom uppfostran och vidsträcktare erfarenhet utvecklade och mognade reflexionen ger deras handlingar en stödjepunkt, som den lägre och obildade skulle alldeles sakna om icke religionens lärdomar erbjödo honom den hjelp och den ledning, som han alltid behöfver. Hon är hans rättslära, sedolära och samhällslära; går denna hoppets trons stjerna ner på hans och himmel, så är allt mörkt omkring honom, och han börjar med tvifvel och slutar med brott. Ofta se vi deremot i de högre samhällsklasserne personer, som i Scepticismens skymning, handla ädelt och till och med kunna lefva för en idå, fastän i sjelfva verket ideen för dem blott är en begrepps-enhet, en abstraction, som saknar lifvets inre fullhet. Fridens glädje och hoppets tröst kunna de knappast känna i sitt hjerta; ty de äro frukter på det högre lifvets träd, som endast blomstrar på helig grund, i den milda vården af gudsfruktan och kärleken. Emellertid är dåt af oändlig stor vigt för menskligheten, att evangelii lära allt klarare sprider sig omkring och omfamnar verlden; skall Guds rike komma till oss, hvilket :kanske icke blott är en dröm, så måste ä venj, alla dessa mindre och ringare få delaktighet af ljuset,j och på en tid, då allt gudomligt på jorden tyckes hafva förlorat sin kraft och sin betydelse och mensklighetens moraliska värde syntes hafva reducerat sig till en kall phras för de vise och en hånande speglosa för dårar, tände sig åter ett ljus, som länge lyste 1 torftighetens och lidandets boningar förr än det gick högre upp och blef en morgonrodnad för hela menniskoslägtet. Skulle den icke nu lysa tillbaka från höjden öfver dalarna? Eller skola dessa molnfulla dagar och mörka nåtter, som följt på hvarandra i årtusenden, icke en gång taga en ände? Ännu har väl icke den store lärarens profetia om riket gått i fullbordan; men månne det icke är en -helig pligt för hvar och en, som följer honom efter och förmår fatta eller ana betydelsen af hans lära, att arbeta och lefva för ordets fullbordan? Det är en underlig tid i hvilken vi lefva, och underbara krafter röra sig ofvanifrån och ända ner på djupet. Det är en oro, en längtan och en strid, som visa sig öfverallt. Intet står stilla och intet får stå stilla,) ja, knappast hvila sig! Religionen har vaknat till nytt: lif; i ä ren, förädlad verksamhet sträcker den sitt inflytande öfver haf och land, och det uppenbarade-ordet är. snart iklädt så många tungomål, som menniskorna tala; vettenskaperna skynda i ilande fart. mot det efterläinotande målet och sielfva nhilaosao