Aftonbladet – 2 juli 1835, sida 2

mm -—— UM gaste omständigheter, med hvilka osanningar namnde tidning, än af okunnighet och förhastande, än med berådt mod gillrar för enfalden och godtrogenheten, så darrar jag i sanning för den ansvarige utgifvarens så väl som för de hemlige ledarnes anseende: och Serafimerkedjan af englahufvuden kring riksvapnet, som prunkat på Stats-Tidningens första sida, har förekommit mig, genom ett sällsamt ideernas samband, som en kedja af krokodilgap, ur hvilka det städse flytande giftiga etteit liknar tårarna af någon gråtmild sanningsvän. Såsom exempel på dylika oförsonligheter af begge slagen, vill jag blott i förbigående nämna tvänne. Det första: Statstidningens berättelse derom, att Konungen skulle låtit genom Hofkanzleren. upplösa Riksens Ständers hemliga Utskott vid nyss öfverståndna riksmöte, oaktadt Hans Maj:t täcktes på hittils öfligt sätt i Egen hög person verkställa denna konstitutionella akt. Mången uttydde likväl denna origtigt framställda uppgift såsom ett oförskyldt vedermäle af misshag, intillsdess redaktionen af Statstidningen nödgades, i ett af sina ryktbara berigtiganden, återtaga sin första berättelse i ämnet. Till och med i en fråga, der denna redaktion borde kunna anses såsom ett orakel. är hon således ej fri från felet, att kring landet sprida ogrundadt sqvaller; och när hon med högförnäm myndighet lexar upp andre publicister för likartade misstag af mindre vigt just derföre, att dessa publicister ej genom sjelfva sin ställning iklädt sig någon skrud af ofelbarhet — ser hon grandet i sin broders öga, utan att varseblifva bjelken i sitt eget. Eftertänkligare (och sannolikt af finare diplomatisk härkomst) framstår den halfofficiella osanfärdigheten uti den icke officiella afdelningen af Sverges officiella Statstidning N:o 6 den 9 Januari innevarande år, der det heter, rörande den bekanta ändringen af 5 Kap. 1 f Missgerningsbalken : att denna fråga sålunda genom 3:ne Stånds beslut blifvit afgjord till öfrerensstämmelse med Kongl. Maj:ts i ämnet uttryckte Nådiga afsigter. Endast Borgare-Ståndet hade afslagit den Kongl. Propositionen.? Dessa tre rader i Statstidningen innesluta re lögnaktiga uppgifter af vrängda framställningar till allmänhetens förvillande och förledande. Kongl. Maj:ts i ämnet uttryckta Nådiga afsigter voro: 1:o dödsstraffets afskaffande för ifrågavarande brott. Riksens Ständer bibehöllo denna bestraffning. 2:o Föreslog Kongl. Maj:t i stället, för vissa, fall ärans förlust. Denna straffbestämmelse förkastade Biksens Ständer helt och hållet. Statstidningens uppgift, att endast Borgare-Ståndet skulle hafva afslagit den Kongl. propositionen utgör den 3:dje osanningen; ty högstberörde Nådiga proposition afstyrktes af Lag-Utskottet och afslogs enhälligt af alla fyra Riks-Stånden, hvaremot ett af Lag-Utskottet i svället uppgjordt förslag gillades af: majoriteten uti tre Stånd och sedermera vann Konungens höga stadfästelse. Det har för mig funnits särskilda anledningar att nu fästa mig vid denna sak, emedan jag, just i denna, sista gången hade beröring i offentliga värf med den Sanningsälskare, hvars penna jag trott mig igenkänna uti den insända åtalade uppsatsen och som, ansvarig eller icke, likväl utöfvar ett mäktigt inflytande på rigtningen af det blad, hvaruti samma uppsats influtit. — När ryktet spriddes om planen att förnya den redan vid 1823 års riksdag framställda, men då förkastade proposition angående ändring af straffet för Majestätsbrott, yttrade jag i enskilt samtal till en Riddarhusledamot mina betänkligheter, både i afseende på saken och framgången. De bemöttes då såsom hjernspöken. Några dagar derefter, eller söndagen den 27 Juli sistlidet år, när jag klockan kring 5 på morgonen följde en afresande nära anhörig till angfartyget, wäfflade jag der bemälte Riddarhusledamot, också stadd på afresa. Han sade sig föregående aftonen hafva råkat flera BRiksdagsmän, hvilka delat mina skrupler, hvarföre han befarade att styrelsen blottställde sig för ett nytt nederlag, och bad mig fästa en viss Regeringsledamots uppmärksamhet på detta förhållande, på det att propositionen måtte afböjas. Jag åtog mig så mycket hellre uppdraget, som, derest å ena sidan måste medgifvas, att den ifrågavarande personen icke, i ordets egentliga mening, är Vän af sanningen, å den andra dock ej kan nekas, att han tillåter det man yurar sig både oförtäckt och oförskräckt i öfverensstämimelse med henne, hvarpå en flerårig och dyrbar erfarenhet lemnat mig minga öfvertygande exempel. Vid detta ullfälle vederfors dock min framställning mindre tålamod och undscende än vanligtMan svarade mig, att jag trodde republiken vara i närmare antågande än den verkligen vore; men att monarkien ännu hade många vänner i Sy erge, och att desse skulle visa att det gick an, både att regera här och att äfven i detta fall få sin vilja fram. GenmäJet härtill för mig låg nära till bands : att jag nemligen hvarken trodde på republikens snara ankomst el1 I ao ll darnaftaor ss mA a RA USA Aff SRA