Aftonbladet – 30 juni 1835, sida 1

UJ de KD ok nåde RR ND Vi hafva redan förut haft tillfälle fästa våra Läsaret uppmärksamhet på Konung Ludvig Filips ohenägenhet för intervention i Spanska angelägenheterna, och att det synes hufvudsakligen hafva varit denna obenäge:het, som gjort att ingen dirckt intervention blifvit af. ehuru Englands vägran att för sin del inlåta sig i denna affär, å Fransyska sidan uppgifves såsom cgentliga skälet. Nedanstående bref från Paris, skrifvit den 6 dennes, innan interventionsfrågan ännu var afgjord, inn:håller? flere upplysningar och reflexioner i detta ämne. hvilka ej äro utan ihtressc, ehuru författaren synes nog mycket luta at pretendentens sida. Brefvet är af följande lydelse: : Dagens förnämsta samtalsämne är ännu alltid inter ventionen, ty fastän man i går och i förgårs påstod, att den icke blefve af. så höriar man dock i dag att åter tala om motsatsen. Jag har anledning tro. att den -underrättelsen jag senast meddelade eder, att frå gan komme att förfalla, ännu fortfar att vara den röt ta. Det ligger i sakens natur. Jag känner för öfrigt bestämdt, att man inhemtar upplysningar och åsigter från alla håll; och att i morgon eller öfvermorgon eh viss marskalks tanka om saken kommer att inhemtas och tagas i öfvervägande. Allt detta är naturligtvis ingenting annat än: pourparlers; ty Ludvig Filip, utan att vilja binda händerne för framtiden, har dock ingalunda så bristtom, som man i Madrid hoppats och önskat. — Emedlertid hafva. dagens händelser sitt inflytande. och jag vet ej hvad verkan underrättelsen kommer att frambringa om förlusten afden annars tappre general Oraas division, Som sagdt är, jag tror icke att Ludvig Filip anser sig bin den, så my cket också vissa artiklar i de Fransyska jur nalerne antyda : motsatsen, och så mycket också hans samtal kunna hafva gifvit. anled ning till en sådan förut sättning; men svårigheterne-Vizga i sjelfva saken, äfven som i Europas invecklade st allni ning; och man kan vara försäkrad att i fall vissa omständigheter inträffa, så har Drottning Christina icke mycket att vinka på från Ludvig Filip. Med ew ord, Konungen är tvehogse, och detta är väl hufvudorsaken, hvarföre intet beslut fattas; ty allt hvad man pratar om ministrarne, Kamrarne och dylikt, är, såsom sakerna nu stå, i sjelfva verket ingenting annat än en löjlighet. Den farce, hvarmed Spanska Kamrarne slutade sina sessioner, är ett ytterligare bevis, om ännu ett sådant öehöfdes, huru jemmerligt det här spelet är med Kamrar. Emellertid är det dock alltid besvärligt att gifva svar på frågor, dem man nu hända icke sjelf kan besvara, och Toreno, hvilken, likaväl som Ludvig Filip, förbehaller sig att handla efter omständigheterne, har derföre funnit beqvämligast att skicka Cortez hem hvar till sit. De kunde ju icke längre vara, honom till någon nytta, ty de hafva fallit 2 djupt förakt hos folket, hvilket förakt måhända snart skulle hafva öfvergått i ett hat, som föga gjort skillnad till personen. Interventionshistorien har för öfrigt si hemlighetsfulla sida; ty om man betraktar de krigförandes ömsesidiga ställning, äfven efter de förluster Valdez lidit, så var ännu alltid en ofantlig öfvervigt på Drottningens sida. Man känner ganska väl att Zumulacarreguy, oaktadt all sin talang, icke är i stånd att intaga någon stor stad, der han skulle kunna låta kröna sin Konung. Man skulle alltså, i betraktande af Spanjorens karakter, som är så höjd för öfverdrift, tro att Cordova och Valdez sjelive byst ett sådant begrepp om det moraliska tillståndet i deras armeå och derom. underrättat hofvet, som hade det varit att befara, att alla deras soldater vid första tillfälle skulle gripa tl flykten, eller också ga öfver till Don Carlos. En så dan åsigt har å deras sida dock icke varit någonting annat än hvad Fransminnen kalla en låchete. Ty om den Spanske soldaten blifvit modfäld och förlorat ahtningen för sina chefer, så kommer sådant endast dervat, att han haft för ögonen deras oskicklighet, deras politiska och militäriska karakterslöshet, deras tvi stigheter, och, i afseende pi den ene eller andre, väl också deras dålighet och imznoralitet. Småningom der hemtade sig Valdez från sin förskräckelse, och såg att det dock icke stod alldeles så illa till; emellertid kunde han dock genom nederlaget, ; Bastandalen åter komma på andra tankar. Au han för öfrigt handlat i öfverensstämmelse med sin lanäsman Toreno, derom är intet tvifvel. Men FToreno, om han också icke: anser IFransysk hjelp så omedelbar ligen vara af nöden, har dock utan tvifvel insett, at justemilieus resurser äro nära nog utnötta, och att förr eller senare en poliusk.