—.zzZQ--2-----OO OO UUFJ—————AL Hvem i all veriden är då Redaktör af Statstidningen? KämnersRätten vet det icke; Hr Crusenstolpe vet det icke; vi veta det icke; sjelfva Boktryckaren Hr Heilstga vet det icke; återstår nu att se om Hr Hof-Kansleren vet det. Låtom oss emedlertid gissa! Skulle det icke möjligtvis vara den aflidne Granskarens vålnad? Hatet mot förödelsens styggelse, d. v. 5. liberalismen, är det samma; belåtenheten med allt, som sker, är den samma; segheten och chrietonen är den samma. Men — det är ändock icke Granskaren eller hans vålnad. — än om det skulle vara den äfven aflidne Skämt och Alfvar? ytterligheterne mötas, så alt i grundsatserna ligger väl just intet hinder. Men det är ändock icke han, eller ock har hans bekanta oskyldighetstillstånd i afseende på grammatikan blifvit bortnött och förvandladt till motsatsen, skrufvad, spetsig öfverförfining. — Mew, det är ändock icke han, ty ban lärer hafva sin taburett? i vestra orterne för det närvarande. På Stockholms Tidning skulle vi utan betänkande gissa, om han icke vore numera ickamligen död, såsom han alltid varit andeligen. Argus den fjerde vore wsserligenväfven ett värdigt ämne; och Gud vet, om han icke är med. Vi hafva äfven hört gissas på Finansspegelns författare Hr Gul!dsmeden Jonas Lindbergh; och någon skall till och med hafva fråsat korom; men svaret var så otydligt, att det ej kunde begripas. Dessutom är det svårt att tro, det han har tid, ty han säges vara den, som köper upp Juveler? åt Mirerva. Mean har äfven påstått, att han flyttat till Jerntorget, endast för att bevaka realisationen åt Argus. Men gissningar och skämt å sido! — Hvad är väl meningen dermed, att ir Boktryckaren Hellsga säger sig icke weta, hvilken är ansvarig redaktör af Statstidningen? Vet Hr Helistga då icke heller, att det är Boktryckare vid 100 Rdr Banko förbjudet, att trycka periodisk skrift utan uppvisadt tillståndsbevis? Eller kan det verkligen vara grundadi, som några tro, att ingen ansvarig redaktör fuuvnits, efter Boktryckaren ingenting visste derom, och att man nu som bäst är syssels att att skaffa sig någon? Dei står visserligen ix . 3 mom. Tr. för. att om rättegången angår periodiska skrifter, utgifvarens namn skall af Hof-Kanslern uppgifvas; men detta synes endast kunna afse den händelsen, då käranden direkte begär en sådan uppgifts infordrande, utan ait vända sig till boktryckaren, hvilken annars måste anses ovilkorligen känna åt hvem han trycker tidningen. . Det förebärande om okunnighet, hvilket man lagt den stackars enfaldige Boktryckaren i munnen, kan således svårligen vara annat än ett gäckeri med lagen, oförlåtligt hos dem, som dagligen visa sin törbittrivg öfver andras försök att, som det kallas, eludera, hvilket likväl ej betyder annat än att begagna utvägar, dem lagen icke bestämdt förbjuder, då däremot nu förevarande för sök snarare förråder ett s:räfvande att trotsa lagens bestämda föresksifter. Och om äfyen vederbörande, då de en gång få smaka den glädjen ait stå tillrätta, söka begagna en i längden till intet gagnande advokat-mesyr, så är detta ändock icke till den grad förundransyärdt, som att domstolen icke fästat sin uppmärksamhet vid Boktryckarens förebärande. Det återstår nu att se, om några böter komma att yrkas emot boktryc