Under tiden var jag i Ståndets kansli sysselsatt med författande af mine erindringar vid den af Hr Hofkarzlern, en korrt stund förut, aflemnade Kongl. skrifvelsen om Bankoreglementet. Der uppsöktes jag af Hr Talman, Lagman Uliberg, som tillkännagaf min till Korg!. taffela erhållne kallelse och äskade mitt bestämda svar, hvilket jag, undervisad af Stenska Minerva om sättet att umgås vördnadsfullt, afgaf jakande, Då Hr Talman dagen derefter till mig eoskilt gjorde en framställning, åsyftande min uteslutning från de deputerades antal, meilgaf icke den korta tiden, före riksdagspred:kan, att härom göra anmälan i Såndet. I följd af denna framställnivg begärte och erhöll Hr Talman ingalunda något löfte af mig. Sedan mitt beslut var fattadt, urdergick det ingen ändring. Hvad Svenska Minerva i delta afseende emot mig anför, måtte vara den fullkomnigaste irring. Min afsigt var dock icke och kunde icke vara ait forcera mig till full; görande af den materiella furction, som vid den Kongl. måltiden förekom. Då formen för den af Hr Talman mig meddelade tillsägelsen samt omständigheterne dervid, gåfvo all möjlig anledning att betvifla, det varningen egt rum med Konungens miane och vetskap, borde jg icke träda tillbaka, förr än jag härutinznan eshållit erforderlig visshet. Förvisniogsfrågans natur föräodrades på intet vis derigenom, att ett samtal mellan mig och Ksbin.-kammarherrn Baron Cederström, uti ett af taffelrummen, föregick mitt aflägsnande: och då Frih. Cederström i sin framställning endast fullgjorde Kongl. Maj:ts befallning, utan att för egen del yttra något förnärmande för Borgareståvdet eller mig enskilt, så be redde mitt möte med Frih. dem onekliga vinst, att sakförhållanden, hvilka eljest skolat, såsom icke nog åskådliga, lemna rum för misstydning, nu mera endast uppsåtlig: eller emot bättre vetande, kunna från origtig synpunkt bedömmas. Thore Petr.