som utmärker sig derigenom att den helt och hållet är beräknad på tillgodogörande af råämnen som hopsamlas på sopbackarna och förut knappt anset:s löna mödan att upphemta, men nu deremot lemna nyttiga, till en del dyrbara och i handeln väl afsättliga produkter i utbyte. Dessa råämnen bestå nemligen af gamla ben, klöfvar och gamla skosålor. Ur benen, sönderstampade, urkokas först fettet, hvilket dels användes till såpsjudning och tvål af ganska god beskaffenhet, äfvensom lyckade försök blifvit gjorda att deraf tillverka stearinljus, hvilka likna spermaceti och lysa fullt ut!som vaxljus samt äro lika hirda som dessa; och benen brännas sedan till bensvärta. Af lädret och klöfvarna göres ett skönt berlinerblått, samt kristall seradt blåsyradt kali, som exporteras till England, hvarest det nu i mängd användes i stället för indigo. Dessutom vinnas flera biprooukter, salmiak, engrais animal va. m. De be:ydliga anläggningar agarne på stället gjort för dessa tiliverkningar, förtjena väl beses, och det är tillfredsställande att inrättningen väl lönar sig, då det utan tvifvel kan räknas til ett af de mest patriotiska företag ait på detta sätt skaffa en mängd fattigt folk arbetsörtjenst gerom en produktion, för hvilken ingenting behöfver hemtas från audra länder.