håll att den utöfvades frligt och opartiskt. Dessa få politiska satser, dem man kallat visiovära, trodde kan dock hafva en tillrfcklig praktisk tendens. Talaren ville sluta med ait föreslå en toast för: Hans Maj:ts m nistrar, och fattighusens i London välgång! Toasten dernäst var: För folket! Och måtte det alldrig glömma sina pligter mot sig sjelf och efterverlden. Jag anser folket — forttor Lord Brougham — såsom kälan tili all makt, och i den lagliga och tillbö:l:ga utöfningen af denna makt är folket allsmäktigt. Det är på folket vi måste förlita oss för försvaret af de rättigheter cch privilegier, som tillhöra medl:mimarne af ett fritt samhälle. Talarer teckade Gud, att folkets försvar mot främmande infell i landet icke mera behöfdres. Brittiska nstionen beböfde aldrig befara infall annorstädes ifrån än det land, med hvilket vi nu lyckligtvis äro förenade genom de starkaste band af sympatbi och gemensamhet, det stora, ädelsinnade och upplysta Fransyska folket. Talaren bade nyligen wista!s i flere trakier af detta sköna land, och hade öfvera!lt med fägnad funnit de vänligaste och ädlaste tankesätt mot England rådande. Den onaturliga, ochristi:ga och oförnuftiga känslan af ömsesidig afuvdsjuka och hat, hvilken herskat så många sekser mellan de båda länderne, och haft så förförliga följder för begge, bade nu lyckligtvis upphört, och bvad små stötestenar, som äuru kunde ligga i vägen, vore Talaren säker skulle Jlätteligen kunna undanrödjas; och han var öfvertygad, ait de nuvarande uppiysta styrelserne i båda länderne skulle skynda att göra slut på den ringa lemning af mindre god sinnesstämning, som ännu kunde firnas å ömse sidor. . Långtifrån att England och Frankrike äro naturliga fiender, såsom man påstått, voro båda ländernas intressen tvertom på det närmaste förenade med hvarandra. — Toasten dracks med enihusiastiskt bifall. (Slut e. a. g.)