Aftonbladet – 20 juni 1835, sida 1

tvänne d-gar å rad äta hos Chefen för andra gardt, klädd i regementets uniform, samt propo: era oflicerarnes skål med den synnerligen nvådisa bensmnivgen mina kamrater, — nemligen att det icte blott är tvänne kaptener vid Svea Lifgarde, som fallst i onåd, hvi!ket man nyligen sett bestämdt uttryckt genom lidnisgen Svenska Minerva i ett par at dess sista numror, utan att detsamma träffat en större del af, eller hela officersko psen. Sådant kan svårligen mera betviflas; meninsen synes icke heller på något sätt v-ra att hålla d t hemligt, utan snarare tvärtom, då offentliga t:cken dertilllenmas flera gåirger å r-d, hvilket icke alltid kan vara en tilltallighet. Det må då icke beller undras om det blir ett föremål af verkligt intresse att ul forska, hvad som tan vara egentliga orsaken, att en så markerad skillnad göres mellsn de båda regementerne. Att hela Officerskorpsen siulle röna en offentligt utmärit kallsinvighet, för för det en af korp eo uppträds på R:ddarbuset esot misisterens förslag i et par enstaka fall —. låt vara äfven med b-gagvande af ett föga afmätt utryck, för hvilket han dessutom erhöll fö e:tälling inom Ståndet — och den andre endast uti en fråga, men utan att det rivgaste i sjelfva framställnicgssättet förekom, som kan sumirkas är svårt stt förestä!la sig. Det måste således väcta en förmodan, att Svea Lif-Gardes Officerskorps på något arnat sätt gjort sig misshaglig, gevom efterlåte: het i sn fjorsten öfoing eller vårdslöshet om truppen. Den stora uppmärisamhet saken veckt rästan i alla klusser afsamhället, har förånledt oss att närmere efierhöra förhållandet i deta fall; och vi hafva der-id förrummit, att:H: K. Höghet vid mönstringen, långt ifrån att yttra något missnöje, betygat såväl hvarje kompainichef serskildt, som samtlige officerare sitt välbehag öfver tr uppens hållniog, hekiadnad, rekrytering och instruktio:; att för öfrigt truppen varit ovanligt fulitalig vid mönstringen, och att den i exersis, ordning och disciplin icke lemnsat rum för några armärtniogar. Stulle då icke anvat återstå, än att såsom a lednirg till missnöjet antaga, hvad man enskilt hör berättas, att nemligen utom dem, som vågat ul5fsa sitt represententkball med att uppträda såsom talare, rågon ovava bland korpsen inritat sig, att i säl!skap kretsarne deltaga i resonementer öfver offentliga ämnen, och dervid ytira sin tankautin vågra egentliga omsvep, ef.er sakernas förefallande beskaffenhet,) samt att det ä utöfvingen sf denna, åt byarje med!em af sarchäl!et utan undan:ag försäkrade rättighet, vär den icke öfverskrider den gräns, som lagarna eiler en bildad umgängson föseskrifva, som ådragit dm den missbelåtevhet, hoartill de offe.tl ga tecknen gifva enledming att slufa? I sådeni fall synas de lätt kunna öfver dylika smärre obehag trösta sig med det in!yg kor pien erbållit om ett noggrant uppfyllande af sina tjenstepligter, och dei lugn som dera, i förening med all männa opivionens omdöme om oförvitlighet och aktning af medborgare, äfven i enskilda förhållanden, kan skänka till och med uti svårare bed öfvelser. ) Må detta yvirande icke så förstås, att vi ville insinuera, det Första Girdets Officer: skorps skulle tilhöra något oppositiorsparti, eller bheså af radikaler, Sjelfva Fuoihetre Kiingspor, som blifvit särst avsedd, uppträdde ju tydligen emot reformerna 1 representationssätte:, såsom 1 bans tanka oförenliga med movarkien, kvarföre han också af Svenska Minerva bifvit kallad en äskvärd uog man, som han onekhgen är, och Friberre Stedingk försvarade statslåzen, som låg vederbörande så nära om hjertat.