Aftonbladet – 17 juni 1835, sida 3

i SFS RVSPE bodd FE JVARSSRMES PEVSNHISLI, hn he ALU va BAI RR aldrig i Argus sett den ringaste anmärkning emot den F ansyska regeringens åtgärder med hufvudstadens försättande i belögringstillstånd o. dyl. medan han deremot öppet tog parti af andra despotiska åtgärder, såsom då han försvarade tvänne embetsmäns godtyekliga afsättnng för det de yttrat sig i en anda, motsatt ministerens.) Vidare förtjenar det ihogkommas, huru Argus, i bredd med dessa åsigter af den yttre politiken och sitt utfarande mot Engelska regeringen, så snart fråga om reformer i våra inre angelägenheter uppstått, häftigt angripit alla sådana principer och förslag, som i detta fall kunde leda till något positivt, eller omfattas af allmänna intresset, samtsökt afskräma från hvarje tanka derpå, genom föregifvandet af svårigheterna att fiana sättet, utan att sjelf någonsin snart sagdt i ett enda fall hafva uppgitvit några sätt vid de tillfällen han gjort anmärkniogar emot det bestående. I förra afseerdet eger man tillräckliga bevis på beskaffenheten af hans tendens, såväl uti den märkvärdiga förklariogen för ett par år sedan, att besparingsutvägen dugde tillingenting, och det famösa yttrandet att en bespariog af 10 Riksdaler bko på utskylderna för et bonde vore af intet värde; uti haos uppträdande såsom den förnämsta kämpen cmot närings-och hanrdelsfriheten, och för förbudssystemet och hbusvisitationerns; uti hans vidunderliga slingringar med de bundratusen aktningsvärde underskrifterna i representationsfrågan med mycket mera. Med ett ord, hvarken Granskaren, Argus den fjerde eller. Svenska Minerva gåfvo makten och de aristokratiska intressena handtag jemförliga med hans. Också uteblef icke belöningev. Den förbittring som förut rådde mot Argus i de aristokratiska kretsarna och hos personer af den 1eaktionära opinionen, den tiden bladet uppträdde för reformernas sak, var nu: hos dessa, likasom af historiska skolans koryfger och deras anhängare hastigt glömd, och gaf till och med rum för en serdeles ömhet och beundran. Man ser ändå att Argus han vet litet mera än de aodra tidningarna; hau går på djupet, han har nu funnit att det är nödvändigt att taga en annan kosat? — — — har Herrn läst hvad Argus yttrar om NordAmerikanarne? Han har nu närmare lärt känna dem och kommit ifrån sina förra förvillelser: — — Der se vi, hvart muvemanget bär; man vill göra oss alla till Jakobiner; bar Herrn läst Argus? Nej, Go Herrar, låt oss bli vid det gamla, o. s. vMed ett ord i det var en stor glädje i lägret att hafva fått denne gruflige brodren till bundsörvandt. På den stora mängden af allmänheten, hvars surda förstånd icke kunde förvillas af omsadlingen, hade den likväl en helt annan, för Argus sjelf ganska kännbar verkan uti förlusten af större delen af den irflytelse ban tillförene utöfsat på opinionen. Behofvet af reormer i flera af våra vigtigaste irstitutioner war för allmänt secnteradt i landet, att det kunde gå an att lika ohöljdt som dittills arbsta reaktionen i händerna, och då en riksdag tillstundade, hvarvid detta behof nödvändigt måste uppenbara sig, var det tydligt, att sjefva bladets existers skulle äfventyras, om icke något nytt sätt kunde påhittas att upräikålla den. Problemet blef då att u!finna en ny position, från hvi!ken han kunde anligga en dubbel operationsplan; och denna var icke den lättaste. Det var nemligen att å ena sidan, åtminstone inför dem som förmodades icke noggrannare undersöka förhållandet återtaga utseendet af en verklig frihets och sarvingsvän, genom en oförskräckthet i tonen emot vederbörande, sam skulle komma allmänheten att åter lyssna: till hvad Argus sad:; men å den andra sidan rikta anfellsstyrkan så, alt den långt ifrån att träffa det egentliga motståndet mot reformerra, tvertom kunde förenas med ett fortsatt och om möjligt ännu Verksammase understöd åt reaktionen, än föruti allt som rörde sak. Vi bedja våra läsare att väl behålla detta i minnet cch förbinde oss att i en följande artikel till komplett evidens deducera, för att nyttja ett Argusiskt uttryck, sanningen af hvad vi bär framstsllt, cch huru aldrig en popularitetsjagt blifvit mera oför) Enligt de grundsatser Argus då dref, och hvilka han sedan aldiig motsagt, skulle det varit fullkomligt konseqvent af honom att yrka t. ex. den förtjente Genezalen Grefve Björnstjernas afsättning från dess ministerplats, för det Grefven uppträdde till försvar för Juryinrättningen, som ministeren önskar få bort. sch för det Grefven i en annan frå