För jemförelsens skull borde vi visserligen ur Bloms båda skaldestycken äfven anföra några isolerade verser; men som vi icke kunnat der upptäcka någon enda motsvarighet med de ofvan citerade, så måste vi afstå derifrån. Vi öfverlemnoa likväl åt den, som har någon bekantskap med fordna tiders bruk, att afgöra, hvad man för 40 år sedan skulle ha sagt omAkademien, i fall hon belönat 2:ne sådane poemer. Anmärknirgsvärdt är emellertid, att det litterära parti, som förklarar vår tid för ärelös, för: det hon sträfvar till frihet, till ljus, till menniskorätt, till allmänt välstånd, till kunskapers allmänna spridande, att detta parti vet ingenting mer att berömma hos tider, än det, jemförelsevis medelmåttigaste af hvad kon framalstrat: dess vitterhet. ) ) I enlighet med den grundsats Red. ofta yttrat, att det är publicistens pligt att äfven för insända artiklar, i synnerhet af polemiskt innehåll, ikläda sig likaväl den moraliska som den juridiska ansvarigheten, Så vida serskild reservation deremot icke göres af Redaktionen, hafva vi ansett oss böra, vid meddelandet af denna artikel, göra ett sådant för behåll, nemligen att Red. icke helt och hållet instämmer uti insändarens stränga omdöme om den nya litterära skolans alster öfverhufvud. Onekligen har mången poetisk skönhet genom densamma kommit i dagen, och dessutom den ensidighet i formen hos vår litteratur blifvit bortarbetad, hvaröfver maa förut hade skäl att kla22: ehuru detta endast är en negativ förtjenst hos den nya skolan. Emedlertid instämmer Red. med insändaren deruti, att i stället för denna ensicdighet i formen ett annat fel icke sällan vidlåcer yngre författare, såsom ett arf efter de försia fosforisterne; nemhgen att icke nog akta sig för den svulst och oredighet i tankan och bilderna, den jagt efter toma ljud, för hvilka dessas skrifter med så mycket skäl klardrades. Det är hkväl gifvet, att omeningar och dunkelhet i ut!sycken ;ngalurda äro mera tillåtlige på vers än på prosa, att den egentliga förtjensten af en bild ligger deri att den är träffande, och att poe:ien sjelf icke är annat än tankan klädd i en firgrikare drögt. Ke Ur denna synpunktibar den jemförelse Ios. uppdragit emellan tvänne skalder af de olika skolorva och utdragen ur deras skrifter synts oss försjera uppmärksamhet. Vi tillägga endast, hvad Er Böttiger serskildt beträffar, som af Ins. blifvit vald till ex: mpel, det vi ibland hans skaldestycken funnit många, i synnerhet af de smärre, som vittra om verklig poetisk inspiration, och äfven i de 1u cmnimnda vore det en orättvisa att förneka varce åt flera delar. Det har synts oss, att om erdast visso ar de här citerade svagare ställen