Aftonbladet – 16 juni 1835, sida 2

Ibland de flere bevis, som tiden lemnar, af våra Ekonomiska författningars orediga beskeffenhet, och de hinder, uppoffringar, obshagligheter och förluster, som de ådraga enhvar, hvilken vill söka förbättra, utvidga eller till högsta produktion uppbringa medlen för sin bergning, eller sin förkofian; anse vi oss böra räkna ett af hög.ta domstolen den 21 Jan. detta år fattadt beslut i fråga om åtal af oförseglad bränvins-redskap. i En allmänt i orten aktad possssiorat i Östergöthland hade nemligen om våren år 1832 brsallt sig bränvinsredstap af koppar, af en ny och aldrig försökt konstruktion. Den blef färdig i Okiober, men befanns vid framkomsten till stället icke vara rigtig. Kitteln, hvilken, varande utan fast bröst, kunde begagnas till annat, inmurades; men pannebröstet och vinkelröret sammanpassades bott, för att få de anmärkte fel ech brister bestämde; och kopparn förblef i sitt obegagnade skick, sedan desse befunnits vara alltför betydlige och dessutom afsikten ej var, att den vintern begagna något bränvinsbrännings-apparat, emedan egendomens egare afsagt sig bränning under det året. För ait emedlertid icke blottställa sig för anmärkning aumälte hen likväl hos länsmansen, d. 27 Dec. att han hade en ny, ofuilfärd:g bränvinsredskap, med begäran att i händelse det vore nödigt, att en sådan förseglades, denna måtte göra det. Fjorton dagar derefter ankom. länsmannen, fann försegling nödig och verkställde den, enligt författningen, på bröstet och röret. De: syntes således, som al!t nu var godt och väl; men i slutet af Februsri stämmer samma länsman, som på hans begäran gjort förseglingen, egendomsegaren, att svara vid Häradsrätten :? för det han ifrån Oktober till slutet af December innebaft oförseglad bränvinsredskap, utan att enligt 37 S. af 1830 års bränvinsförordning densamma enmäla. Häradsrätten och äfven Hofräiten, funno väl, att bränvinsförordningen endast kunde afs2 färdig och brukbar bränvinsredskap; de befriade den anklagade från. ansvar och ålade anklagaren att betala kostnaden, sedan han sj:lf madgifvit hvad hans egne kallade vittaen även bestyrkt, nemligen, att den ofullfärdiga kopparn aldrig varit begagnad. Men pluraliteten af högsta domstolns Ledamöter, ändrade de begge domstolarnes beslut, och dömde den 21 Jan. detta år egendomsegaren skyldig, till de i 47 S. af nämnde förordning bestämde böter, och at. hafva förverkat. redskapen? en aldrig försökt, aldrig begagnad, af egaren sjelf anmäld, ofullfärdig, och som såden befunnen bränvinsredskap. Nägre Ledsmöter af högsta dovastolen hafva re-serverat sig emot beslutet; men emedlertid är re:ultatet: att en oförvitlig och aktoingsvärd medborgare försittes i katbegorien af lagbrytare och ådrages öfver ett tusen Riksdalers förlust, för det ban fartat och förstått en till allmän efterrättelse ntgif-ven förordning på samma sätt som två domstolar !och någre af högsta. domstolens. egne Ledamöter; ricmbigen: att den ej afser annat än färdig och brukbar redskap, hvarmed Bbränvinsbränning kan ega rum; men att det aldrig måtte kunna vara i. fråga, att försegla sådana delar af redskap, som sovu ofullfärdige måste undergå förändring, för att kunna sammanpassasoch användas, och hvilka då först, kunna sägas motsvara begreppet, af hvad förordnivgen kallar en brånvins-brännings-redskap. Vi hafve emedlertid, trott oss böra offentliggöra denna besynnerliga tolkning af bränvinsförordningen, på det, att enhvar måtte veta akta sig för att göra nya försök med bränvinsredskap: emedan den lärer böra förseglas innan den blir färdig. nm vwwrwOuOoD—rsno I ——