Aftonbladet – 16 juni 1835, sida 2

staten och promovend: samlats 1: gutets hus tul Iru-. kost k. 9. anträddes prosessionen Al. 4 1r. Vid dess inträde i kyrkan atsjöngos af studerande följande af Zeipel förtattade, och med musik af Nordblom försedda verser. Ljusets ljus! som klarhet sprider Till alla folk och alla tider, Och den Tedsagar i Ditt råd; Sänd ock nu vid våra böner Utöfver landets unga söner Från höjden ned Din Andes nåd. Blif dem i segren när! Se verldslig vishet här Dem bekröner, — Att vid din hand, Din kärl kshaaod, De söka må Din vishets land. Menskan vet ej allt på jorden, Är i sig sjelf så vis ej vorden, Ait hon din himmel fiana kan: Tro och Kärlek nalkas henne, Här Syskon, ofvan Euglar tvenne, — Och leda henne lifvets ban. Då vaknar hjertat opp, Och med odödligt hopp Vi bekänne: Af kärlek blott Vår vishets mått Sitt ljus och sin förklaring fått. Härefier afsjing Mag. Docens Tullberg följande recitativ och aria. Är det väl åskans dån?! Nej! Dåden spränger sina bommar Med väldig hand, drar riglarna ifrån Den port, der, inom natten blommar I vårglans än den första somrar, Som skådades af tidens första son: Han jagades ur fridens helgedommar Af synden. Nu han endast mörkret ser Och bör, hur tunga dörren knarrar! Hans hopp i molnet dör; han ber Vid korsets fot; han ryser, och han darrar För grafvens isköld. — Då, en stjerna blickar ner, En lifyets Genius, som tifvets fröjder lofvar Åt svaga menniskobjertat än en tid. Med solens allwagt, vårens lif begåfvar Den höga Gudasonen. Hjelp och lid! . Det är Hans svärd och sköld; och kraft till strid, Till seger öfver qval och plågor År i den starkes våld; han tvingar dem till frid, Och slumrar lugn — en Gud i storm på dödens vågor, Till dess Hao väcks att näpsa dem. Det är Er Genius! Vid salighetens hem Cherubea med den dragna glafven, Med svärdet bart; och underbart, Som invid brädden utaf grafven Skär af Erinnyernas fart. Er ömhet för hvar plågad like Är porten till hans himmelrike; Det är hans eldsblick i Ert öga Som intill Dödens gränser når. Härolder från det ljusa höga! Gån, med hans renhet i Ert hjerta, Att gjuta tröst i hvarje smärta, Och helsans balsam i hvart sår. Promotor, Professor Wahlenberg böll nu efter vanligheten promotionstalet på latin, och framkallade sedan följande 30 Licentiater, af hvilka 25 voro närvarande? Pet. Jac. Liedbeck; Jac. Bågenholm; Pet. Ad. Edgren; Carl. Herm. Jentzenz; C. U. Sonden; And. Er. Setterblad; Fr. Ol. Widmark; Aug. Tim. Wistrand; Cl. Joh. Bergman; Gust. Ad. Landgren; Laur. Lindegren; Fredr. Tholander; Joh. Ulr. Klintberg; And. Holmblad: Joh. Svedmark; Bengt Ulr. Sefvelinz N. Dahlin; Sven Er. Sköldberg; Ar. El. Söderqvist; Ol. Söderberg; Axel Gabr. Carlsson; Joh. Jac. Leufstedt; Olof Aug. Svalin; N. G. O-bom; Axel Hojer; Jah. Dan Grill; Nils Ekvurzel; Jac. Levertinz Joh. Ellmin, Joh. Bousted:!; Ax:l Fr. Almqvist; Joh. Er. Flodberg; Bengt Theod. Modin; Elis Hedreno; Carl Jos. Wretholm; Maga. Huss; Joh. Gust. Ullman; J. Chr. Fredr. Hoffaer; Bero. W. Ingman; Otto G. Söderbom; Paul A. Martin; Casp. Eberh. Sebardt; Axel W. Stiegler; Immar. G. Almqvist; Gust. Fr. Wilb. Lokrantz; Bernh. Hasselro!; Leonh. Fahlander; Carl Oskar Ekecrantz; J. P. Wilson; O. Av Hedberg. . Bland desse var Hr Tholander primus och Hr Svalin ultimus, Under hattarnas påsättande lossades utanför kyrkan ett karonskott för hvarje doktor; och följande chör afsjöngs: Ljuset sig i öster randar! I sitt gröna karnesk går Fram den glada, friska vår; Rosens kind med purpur blandar, Nattens frost till jorden slår. . — Darren, darren, mörkrets andar! — Rustad i sin segerskrud,