Aftonbladet – 13 juni 1835, sida 3

Öfverallt på gröna ängen Gnistra ännu daggens perlor — Akta dig, att de ej göra Dina fina vingar illa! Se, hur alla rosor slumra Än i sina späda knoppar! Drömmande de luta sina Hufvuwa små mot lena bädden. Du dock lyfter snällt ditt vingpar, Flyger trägen vägen framåt — Säg mig, säg mig, raska lilla! Hvad står på? Hvarthär så tidigt? Vill du honing ha? Ej annat — Ack! så hvila dina vingar!i Jag vill visa dig ett ställe, Der du ständigt honing finner: Du väl känner min Mathilda — Hilda med de sköna ögon! Ifrån hennes läppar flödar Outtömlig ljuflig sötma: Uppå hennes, min Gudinnas, Vackra rosenröda läppar Der är honing — dråplig honving! Der, du lilla, finns att suga! —N — HN