Aftonbladet – 12 juni 1835, sida 3

införande, tills Tidningen har inga Riksdagsaffärer att redovisa. Emedlertid vidblifver jag min sats, att de flesta eldsvådor skulle förekommas, om det vore i legostadgan föreskrifvit (icke såsom nu med hänsigt till allmänna lagen) att, så snart en tjenare blef beslagen med vårdslöshet om elden, skulle han förlora halfva sin lön, angifvarens och husbondens gemensamma ssk; jag är öfsertygad,att gesällen Löfgren icke förrän post festum kom att tänka på sitt afventyr att 2 mer än sextusende år försona sin förseelse med tvångsarbete; men om det hade stått i ett på en efter lagstiftningsprincip redigerad tjeastehjonsstadga grundadt koatrakt, att han, beträdd med ovarsamt umgående med elden, skulle afqvitta halfva sin veckolön; så skulle karlen varit försigtig och Wennersborg;: stad räddad. Annat är att praktisera ett redan etableradt juridiskt system, annat att förstå sig på sjelfva Lagstiftuings-vetenskapens grunder. Qvistofta i Maj 19335. D. Munck af Rosenschöld. En kort framställning rörande Majestätsbrottet mot en Krono Länsman. Af Prosten Ödmans reservation har Nationen inhemtat, att en bonde i hans ort anklagades för majestätsbrott, hvilket vid anstäldt vittnesförhör bsfans bestå uti en bondes nåsvishet mot en länsman. Men man fick ej veta, om länsmannen kom till ansvar för det han wille ursurpera Konungamakten: mig synes att ett sådant tilltag bör snarast rubriceras såsom majestätsbrott — efter min logica, hvilken naturligtvis ej är så riktig, som en länsmans, fastän Akad.-Canzleren år 1815 erbjöd mig att blifva Logices Professor. I vår ort vågar eljest en bonde aldrig vara stursk och näsvis ewot en länsman; ty uti en eröfrad provins är nationalandan alltid slafvisk och förtryckt; det är en allmän fördom hos Skånska allmogen, att fogden och länsmannen äro uti Kongl. M3j:t och kronans ställe, och böra med samma vördnad och lydnad bemötas. Vackra Kungar! Jag hoppas, att jag för detta uttryck icke må blifra den förste på hvilka denna lagen tillämpas. Att icke blott sjelfva Majestätet, utan äfven Regeringen böra genom lag vara fredade mot förolämpningar och skymfliga uttryck var alltid min öfvertygelse; men jag tror att båda skulle vunnit ökad inre vördnad af nationen, om ingen för ord fick häktas på angifvelse, förrän Konungamakten sjelf förklarat sin viija och beslut. Till nästa Riksdag blir lagen ävdrad, bvad angår häktandet, emedan på dessa fem åres komma minga orimliga angifvelser att förefalla. — Då det förordnades, att ny instruktion för kroco-länsmän skulle utfärdas, och Tit. Ola Ursell, såsom sådan, af sia slägtinge Tit. Klioteberg anmodas.uppsätta förslag. dertill, visade nämde krono-länsman mig konceptet och begärdte mitt omdöme; då jag svarade, att han inrymt en krono länsman större makt, än regeringsformen tilldelar Konungen; hvarpå han invände, att han författat insiruktionen, såsom ban sjelf hade regerat, och ingen hade gjort åtal derpå. Landshöfdingen skail allenast hafva skrattat åt förslaget. De fac:o är likväl kronobetjeningens makt stor. Qvistofta i Maj 1835. D. Munck af Rosenschjöld.