Aftonbladet – 6 juni 1835, sida 1

nirg. Ett Engelskt blad innehåller en berättelse om de;ta intåg, hvilken vi meddela bär nedanföre: Den 11 Maj höll den nye vicekonungen i Irland, Lord Mulgrave, silt högtidliga intåg i Dublin. Vid sin landstigning mottogs han af lordlöjtnanterne Hertigen af Leinster, Grefve Leitrim, Lord Cloncurry och andra uimärkta män af det liberala partiet. Aila handtverkarne hade med siva fanor och bander förenat sig på samlingsplatsen Merrion-:qiare, och tågade vicekonungen till mötes ända til Merrion, en by, som jligger tvenne Engelska milfeån Dublin. Ekipager af alla slag ech tallösa skaror af foigångare betäckte vägen till Kingstown, hvarifrån Lorden väntades. Hvarje qvartiimma ankommo på jernvägen ångvagnar, öfverfulla af passagerare. En fyrspänd vagn med förridare väntads vid hamnen, och upptog grefvinnan Mulgrave och Hertiginnan af Leinster. Procsssionen satte sig i rörelse wmot staden, och gick i följande ordning: en trupp husarer, handtverkerierna och skråna med flygande fanor och inskriptioner, en talrik kavalkad af farmers med gröna band, många adelsmän af Whigpartiet, Lord Mulgrave till häst i en enkel blå frack, med kraschan på bröstet, derpå följde omkring do ekipager af serskilta slag, emellan dem och på sidorne gingo .musikkorpser, omringade af det jublanda fol;ket, af hvilka många hade söndriga rockar, såsom man så ofta ser på Dublins gator. Ialia fonster i staden, der tåget passerade förbi, sågos elegant klädda damer, smyckade med gröna och blå färger. Grefve Mulgrav2 tackade vänligt åt alla sidor, och satt nästan-hela tiden med hatten i band, Fanorne hade-de vanliga inskrifterne: Lefve OConnell och Irland. Korporationsreform! Hemlig omröstning ! De annars så talrika deviserne: Unionens upphäfvande.! hade man med stor sorgfällignet undvikit; endast på ett par tre fanor lästes sådake, På många gamla fanor hade newaligen ordet: Upphäfvande? blifvit öfverklistradt med färgadt opipper.. Under processionen föll ett siöriregn, och sköjjde bort det klistrade papperet på några fenor, så att. emot deras vilja och afsigt som buro dere, det bannlysta ordet köm fram med i processionen, hvilken föröfrigt i hela dess anoråning visade, hviloket mägtigt inflytande OConnells ord, till och med då han är frånvarande, utöfvar på folket. iÄnnu har aldrig någon vicekonung i Irland blifvit så mottagen. På flera fanor lästes orden: Vi förtrösta på Mulgrave! Då tåget passerade förbi universitetsbyggnaden, stod der en hop protestantiska studenter uppställde, hvilka skrattade och ropade: Iagen papism. Dekanen besvor dem att gå sin väg, men de visade ingen håg dertill.: Stenar flögo från båda sidor; pöbeln antog en hotande ställning. Då retirerade de unga prestkandidaterne bakom gallren till gården, hvars portar Dekanen lät tillstönga. Trenne triumfbigar voro uppreste framför staden, smyckade med blomsterguirlander och präktigt dekorerade. Mest utmärkte sig Maritimo, Lord Cioncurrys sköna landtgods. Ena mängd fanor och flaggor syntes der, med, dessa inskriptioner: VEtt fritt folk Uppfostran för ungdomen, arbete för mannen, och skydd för ålderdomen. Tryckfrihet!! Rättvisa mot hvarje trosbekännelse. Vid ankomsten till siottet mottogs den nya vicekonungen af öfverdomarne, och sflade eden. En mängd geheimeråder, flere biskapar, de förnämsta civila och militära autoriteter voro närvarande, men det märkligaste var, att. inger enda af Toryaristokratien syntes till. I sammanhang med ställningen i Irland och OCennells inflytande bos sina landsmän, torde nedanstående korrespondansartikel i en utländsk tidning, förtjena meddelas: London d 22 Maj, Sedan mer än 14 dagar läser man i Torybladen nästan ingenting annat än bittra häftiga utfall mot O?Connell och det inflytande, som ban, genom hela sin ställning måste utöfva på parlamentsförhandlingarre angående Irland. I synnerhet är den affälliga Times verksam i det föga afundsvärda värfvet, att framsiälla denne man såsom en partigängare, bvars blotta andedrägt förgiftar, och som man icke ens kan tro om en enda god åtgärd. Afsigten ligger i öppen dag, och ingen låter deraf föra sig bak ljuset. Partiet söker, fastän utan ringaste framgång, att åstadkomma sön dring mellan OConnell och den nuvarande administrationen, hvarigenom!ministrarnes ställning skul