(Insändt). Erindran vid blifvande Bränvinsbränningsförordningen. Den 14 Januari 1930 aflät Kongl. Statskontoret ett bref till Landshöfdingarne, af innehåll, att 7; anledning af förekommen fråga om reseoch traktamentspevnirgar för kronobetjening, vid föregående år vertstäld försegling af Bränvinsbränningsredskap, har Kongl. Maj:t, som i nåder funnit sådan ersättning icke kunna beviljas, täckts i nådig skrifvelse till äongl. Statskontoret af den 35 förutgångne Decemb r, förordna, att vid fördelningen af den å Bränvinsbevillningen anslagne procent, Länsmännen, hvilta ej såsom den öfriga kronobetjeningen, åtnjuta respenningar, må hädanefter, för försegling af Bränvinsredskap tilläggas eu emot deras kostnader svarande ersättning. Då derefter — år 1932 — dylik försegling verkställdes, begärde Länsmännen i följd häraf sin billiga ersättning, men hvilken af koaungens Befallningsbafvande afslogs på den grund, att 39 I. af Kongl. kungörelsen den 25 Juni 1830 uttryckligen bestämde, det någon resekostnadsersättning icke bestods för dylika göromål. Nu kunde väl tyckas att ett stadgande till Länsmänvens förmon, som endast gälde 7 månader, då det ej behöfde tillämpas, ej var af särdeles värde för dem, men en och annan förmodade dock att olika personer redigerat den Kongl. kungörelsen och den nådiga skrifvelsen till Statskontoret, hvarföre den förre blef af lika innehåll som 1824 års förordning om Bränvinsbränningen, eller ock att kungörelsen endast afsåg kronans ersättningsskyldighet. Emel