bygga fängels tr, utom dess beviljande påligga skatter, och att han skulle så kunna försvaga det, att det skuile motse ett fullkomligt tyranni och då först begråta de obestickliga hofmännens vaksamma öga på regeringens tillgrepp. Föråldrade statsmaximer äro ej användbara på vår tid. Hur olika är ej fallet fö:e och efter boktryckarkonstens uppfinning. Luher var den första som appellerade till det förut röa och blott fysiskt starka folket, och ifrån den tiden är folket annorlunda beskaffadt. Men om nu England kan umbära aristokiati, så kan det derföre ej umbära en konung. Posito att i morgon England blefve en Republit, hvad skulle väl resul:atet blifva, om ej den värrsta af alla aristokratier. Inbilla er ej, att, såsom några pås:å, aristokratien skulie fal, om konungen fölle. Ni må upphäfva Öfverbuset, ni må borttaga dess titlar; ni må upptända en lusteld på vapenskölden och hermelinskappan — dock skulle, alla edra bemödauden oaktadt, asristokratien blifva lika mäktig som någonsin föru!; — ty dess makt består ej i ett tapetbehängt g-inak eller i en karmosinfärgad ull.äck, eller i ordensband och stjernor på brösten, eller i grefvekronor och titlar — dess makt, mina vänner ligger i eder sjelfva, 1 den aristokratiska andan och den aristokratiska sympathi, hvaraf ni alla ären genomträvgde. Under det ni skriker på foltgynnande mått och steg, hyser nii ert eget hjerta vördnadsfulla kö slor för era aristokratiska agenters förträffligbet; ni håller endast rikt folk för ?högtansedda; ni gör er en hög föreställning om hvad ni kallar rang; ni håller en man bättre derföre, att han är högre uppsatt, än sina medmenniskor, och detta tillskrifver ni ej dygd och själskraft, utan lifvets beqväml ghet. Den utmärktaste af edra representanter är van att berömma sig deraf, att han har att tacka sin faders konstflit i bomulls-spinnerierna för sin höga ställning i samhället. (Robert Peel) — Ni inbillade er att detta ord var demokratiskt och sanningsälskande. Det var tvertom motsatsen, act var högst aristokratiskt (ehuru af en sämre art a istokrati) och alldeles falskt. Han har att tacka bomullsspinnerierna för sin ställning! Se, visar ej detta ord penningaristokrati, som är vida mer st5ande, än bördsaristokratien. Han har att tacka bomulsspinnerierna för sin ställning! Om detta verkelgen vore sannt, så anser jag, att han ej bör fiana någon fra deri, ty i bomulsspianeriernas process ligger just ingenting adlande. Hvad han egentligen vill säga, är: min fars industri deri att han bopat en oerhörd förmögenhet är berömvärd, och jag är stolt deröfver; och J, mina kära vänner, som till största delen sysselsätten er med penning eförvärfvande, visa er alltför färdiga att förljusas af komplimenten. Men lycklig industri i peoringhopande är en högst torftig egenskap i männers ögon som hafva högre begrepp om moralitetz; sådan industri kan förena sig med de nedrigaste laster, med de dåligaste själskrafter, med slafsinne, med bedrägeri, med girighet, kan förena sig med Ack! genom sådana skamliga egenskaper förvärfvas ofta, af 10 gånger säkert 9, en stor förmögenhet! Och falska äro dessutom dessa ord. Robert Peel har att tacka, icke sin faders industri, utan sina egna talenter, sin vältalighet för sin höga plats i samhället. Bilefve a!itså Eogland republik, så fortfore dock aristokratien, lika godt om det vore adelseller pecningaristobrati. Och detta af den hufvudanledniag, att vår aristokrati icke är såsom i många anära länder en titelaristokrati, utan våra adelsmän äga merändels stora, ärftliga fideikommisser t. ex. en Northumberland, en Landsdale, en Cleveland, en Bedford etc.