Aftonbladet – 3 juni 1835, sida 3

KALEIDOSKOP Eo Tysk tidning upptager ibland andra utdrag utur en Eogelsmans berättelser angående Spanien i den sist afledne Ferdinands tider, följande pikanta ställe: Ferdinands tre första giften hade icke skänkt honom någon thronvarfvioge och på sådant sätt öpnade sig en utsigt till tbronföljden för Don Carlos och hans Gemål. Den sista Drottningen, en Sachsisk prinsessa, hads aflidit, utan att gifva tecken till frugtsamhet, och Carlisterna ansågo nödigt, att söka hålla Ferdinand i enklingstillståndet, för att försäkra brodren om kronan. Den regerande Konungens passion för könet var emellertid häftig, och det syntes vara oundgänvgligt att åt den finna ett föremål. Då öfver!eg Infantinnan sjelf rolen att fängsla hans blickar och detta med så mycket större sjelfförtroende, som han genast efter hennes ankomst till Madrid visat en stark böjelse för henne. Så länge hennes Syster Drottning Isabella lefde, hade hon med ovilja tillbakavisat Ferdinands propositioner; ja, en gång h.-de bon till och med gripit efier en pistol för att jaga honom ur sitt rum; men då nu den gyllce kronan skimrade för Infantinnans och dess Gemåls blickar, smälte efterhand p insessans stränga dygd och hon var ej längre den ar bara matrona hvars blotta ögonkast tillbakahöll förvägenheten. Hon gick nu sjelf med så uppmuntrande steg Ferdinand till mötes, att Don Carlos, en man med ren: seder, icke längre kunde förblif va en stilla åskådare af sin egea,; vanheder. Det kom till personliga och handgripliga strider, mellan lnfantg och Konungen til! skandal för hela hofvet. Midt ibland dessa för begge partierna föga hedrande uppträden bibehöl äregirigheten sin öfvervigt. Carlist-partiet bildade sig; och i spetsen för detsamma stälde sig franciskaner-munkarnes General Pater Cirilo: samma heliga man som i Rio Janeiro hjelpt till att bereda de begge portugisiska prinsessornas förmälniog. Denna tjenst bade upphöjdt den fattige munken till grand af Spanien och förskaffat honom stor inflytelse vid hofvet; han var gunstliog hos Don Carlos och dess gemål. Pater Cerilo var själen i den intrig hvarigenom man skulle bindra Ferdinands återförmälning; men denne, begifven på vällust, arg på brodren och kanske för att hämna sig på de ha:dsgriplige oförrätter han mist tsåla af honom, beslöt att gifta sig med en prinsessa, som gat hopp om arfrvingar. Efter åtskilliga korgar på andra håll, föll han; val efter bofvets inrådan på Christina af Neapel, som var i stånd att uppfylla det vigtiga villkoret. Konungens önskan att åter träda i gifte blef således förelagd StatsRådet. Don Carlos parti kom nu i iörelse och man beslutade ett formligt motstånd emot Konungens vilja. Konseljens medlemmar voro delade i sine meningar; och då på vanligt sätt saken kom till omröstning och en hvar skulle framlägga skä!en för sitt råd, triffade lotten att först yttra sig Pater Cirilo, såsom yngste ledamoten. Han förklarade Konungens hälsa vara, genom sjukdoms anfall helt och hållet förstörd; att låta hocom nu åter gifta sig, vore blott att öppna en graf åt honom och detta å en tid, då Konungens lif vore den enda skydskraften för den, genom de liberalas uppror och komplotter botade staten, :hvilkas företag endast kunde undertryckas af en Souverain, med sådane dygder och egevskaper som Ferdinand. Det vore allmänt kändt att det varit hans landsfaderliga omsorger, som vållat dess sjukklighet och bans helsa kunde endast i framtiden bevaras derigenom att man sökte återhålla honom från det gifta lefnadssättet: i synnerhet, som hans fordna giftermål icke skänkt honom någon Thronarfvinge. Att förråda Naturen skulle utkräfva himlens hämnd.? Dessa och andra skälutvecklade den arglistige patern, alla under det ifrigaste nit för Monarkens väl och statens 2. Mias Fe oo gar UR daor