Aftonbladet – 3 juni 1835, sida 1

Den 20 kl. 12 inlordes de anklagade, Deras antal hade blott blifvit ökadt med en enda, Nicot från St. Etienne; de öfrige 98 hade vägrat inställa sig. Sedan domstolen satt sig, förklarade generalproku retemn att i följd af det i gåid.gssessionen fattade beslut hade huissierer blifvit afskickade till hvar och en af de anklagade, som hittills vägrat ara närvarande inför rätta, för att anmana dem infinna sig i denna dagens session. Alla samtelige, med undantag af MWNicot, hade likväl vägrat åtlyda kallelsen, och förklarat att ingenting anvat än bajonetten skulle kunna bringa dem inför Pärskammaren. Protokollerne öfver huissierernes beskickning förelästes, och Hr Desaubrerez erhöll nu ordet för att utveckla sitt pistående om domstolens irkormpetens. Han utgick från 28 artikeln i kartan, hsilken lyder sålunda: Pärskammaren tillkommer att såsom hög domstol döma öfver förbrgtelser af högförräderi och våld emot statens säkerhet, hvilka förbrytelser skola närmare bestämmas genom en lag. Emedan en sådan närmare definition, som kartan här förkunvar, ännu icke blifvit gifven, så kunde, efter Hr Desaubierez förmenande, Pärernes jurisdiktion icke anoses vara fullkomligt obestridlig för alla sådane mål. Denne jurisdiktion hade i kartan blifvit uppställd blott såsom wilkorlig, nemiigen att, de förbrytelser, öfver hvilka Pärerne komme at döma, skulle genom en lag närmare bestämmas till deras beskaffenbet; så Jlän— ge detta vilkor ännu icke vore uppfylat, ögde Pärerne också irgen lagligen grundad kompetens. Hen utvecklade detta thema i ett u:för-. Jigt och enkelt tal, utan alla ihetoriska piydpader. Domstolen — sade han — skulle, detvigehom att hen: förklarede sig kompetent, kranka kartan; men änpvpu ligger året 1830 icke nog l-rgt borta, icke heller minret af de följder karians kräcskniog då ådrog makten från natiocens sida, att ett så groft våld mot grundlagen kunde vara att befara. Kassationsdomstolen hade visserligen icke någon makt sit annullera Pärstammarens kom petenslörklaring, såsom ogiltig och utan kraft, i jall Kammaren verkeiigen förklarade sg behörig att dömma i detta mål; men väl gåfves det en anran; en höge vomstol, som ofelbart skulle utkräfva sin rätt att dömma i denna angelägenhet, och denna domstol vore det allmänna tänkesättet. Måtte derföre domstolen taga till råds sitt samvete, kartan och off.ntliga meningen, då kunde hon icke undgå att förklara sig inkompetent. — Generalprokturatorn upptog till besvarande detta anförande. cch började med att vidt och bredt utgjuta sig i iof öfver Pärernes opartiskhet, djupa insigter o. v. bvarefter han sökte lugna domsiolen i afseende på hvad som blifvit sagdt om allmänna tänkesättet. Detta — sade Hr Martin — cgillar ingalunda Pirernes jurisdiktion, utan är fastmera bered att respektera deras doms!ut i hufvudsaken, i hela dess vidd. Pärernes jurisdiktion kan för öfrigt icie anses såsom någonting nytt, daterande sig först från kartans utfärdande; tvertom hade ssmma slags förbrytelser, som de ru ifrågavarande, redan i, den gamla monarkiens tid blifvit bävstjutna till Fransyska pärernes afdömande, och sak samma hade varit under kejsartiden. Hvad den 28:de artikeln i kartan angick, så var afsigten de: med ingalunda ait suspendera Paårernes domsrätt, tillders den u:iofvade lagen blifvit stiftad. Den närmare bestämmelse, bvarom der talas, hade fastmera blott afseende derpå, att hädanefter icke alla, utan endast vigtigare förbrytelser mot statens säkerket skulle underkastas pärernes domsrätt. Men då en sådan inskränkning af pärskapets gruvdlagsenliga kompetens hittills ännu icke skett, så följde, eniigt generalpioturatorns förmeranrde, deraf, att en sidan kompetens för närvarande och intilldess den bilefve genom lag ins ränkt, tillkom pärskammaren öfver alla för b-ytelser, som. kunde innefattas under begreppet af högförräderi och våld mot statens säkerhet. Utan att vilja åberopa sig på hvad som utan undantag varit praxis under restaurationen, då den iftågavarande artikeln i kartan alltid blifart tydd i samma mening, som generalprokuratorn nu framställt, vii le han fästa uppmärksamheten på en sednare lag, för att betaga hrarje tvifvelsmål om Pärernes kompetens, och att den tolkning han gjort af kartam vore. den rätta. Denne lag vore den mot asscciatibrerne af dea 10 April 1834, i hvars 4 artikel uttryckligen stadgas, alt i fall högförrädiska stämplingar eller andra företag, som sätta statens säte ket i våda, utgirgo från sådane associationer, de 2: nn Oo mx 1 1 oo Me LL ooh Tr Fr a