serne, då de gamla lagstiftninvgsteorierne deremot utgått från bördsoch besittningsrättens bårdare och ofördragligare grunder. I sammanhang dermed torde väl äfven den lika arfsrätten för syskon af bägge könen finna inom RiksStånden ett bifall, som dess lyckliga följder inom vissa samhällsklasser redan synes tillväckligen förtjena. Dessa stora och omfattande angelägenheter, äro likväl endast ea del af de talrika och vigtiga frågor, som folkrepresentanten vid nästa riksdag måste söka att för sig utreda; men de hafva af mig nu blifvit erinrade, emedan det synes vara nödigt vid de blifvande riksdagsmanna valen, att den del af Nationen som redan äger rättighet att välja sina ombud, måtte söka att fiana stdane, som uppfattat dessa angelägenheters vigt, och uppfattat den i deras för nationen nyttiga anda Det är icke nog, under närvarande förhållanden, att representanten känner sin pligt, att icke bevilja ökade skatter, och att ej i det ringaste medgifva regeringens inblandning i utöfning af de rättigheter, som Nationen genom sina ombud tger att sjelf afgöra. Sådant är visserligen redan en förtjenst; men en negativ förtjenst, hvilken nödvändigheten påtrugat oss, vid åsynen af all den ofärd, som fordna eftergÖfter redan medfört för oss, och vid den ständiga striden om det så kallade Kongl. prerogativet, som från sin fordna egenskap af Nationens kärlek och agtning, synes nedryckas till den af en partitillbörighet. Men det tordras äfven bos repiesentanten; den positiva förtjensteu, att känna och kunna medverka till den förbättring i samhällets tillstånd, som känslan af en stor obelåtenhet väl länge antydt, men som hos mängden ännu icke blifvit klart uppfattad och derföre icke bittills lyckats att vinana ett förtjent afseende. Men, mine Bröder! alla dessa övskvärda förbättringar, alla dessa sannolikt snart ailmänt erkända grundsatser: huru skola de väl kunna tränga fram gerom alla de binder och det motstånd, som de måste finna inom en lagstiftande församling, hvars beståndsdelar icke på långt när äga sansma förbållande till hvarandra, som landets folkklasser i allmänhet, och inom hvilken den allmänna fördelen således naturligtvis antager egenskapen af ståndsoch korporationsintresse? Den sem uppmärksamt betraktat sakernas gång, skall erkänna, att redar länge inom Riks-Stånden spordes manande röster, hvilka visat de vådor och olägenheter i vår inre politiska ställning, som nu alltmer framträda för allas ögon; men hvad hafva de förmått? och låtem oss ej fördölja det för mnationen: Hvad kan välenskild kraft formå; hvad kan hela folkets eniga vilja uträtta, så länge ej nationens allmänna valrätt blifvit ex känd, och hvarje be suten person, hvarje man för sig, kan utöfva en behörig inflytelse -på utväljande af de ombud, som böra föra nationens talan? Nej. mine brödes! i hvarje land fordras för ordning och sjelfständighet inom den höga myndighet, som å nationens vägvar, skall deltaga i lagstiftningen och :afgöra beskattningsangelägenheterne, något vilkor för usöfningen af detta vigtiga kall. Mean bar sökt det i förmögenhet, i börd. De brister sådana vilkor alltid måste i något medföra, får väl klassifikationen i stånd äfven vidkännas; men — då den likväl erbjuder flere af de fördelar ett sådant vilkor, en census innebär; och. då denna klassifikation i tiderne sammanvext med flere af våra öfriga inre förbållanden må man då låta den fortfara såsom ett vilkor för Representationsrättens utöfning, under utvecxilingen af den oemotståndliga nödvsndigheten a!t göra allt flere samhällsklasser delaktige af denna representationsrält; men måtte å!minstone valrätten oförtöfvadt lemvas åt alla aktningsvärde medborgares utöfnings ty utan den skola de ombud, hvilka våra lagstiftare tänkt sig såsom Svenska nationens Representanter, endast fortfarande vara några få folkklassers, inom sig sjelfve till antal och inflytelse, i det orimligaste missförhållande. Om man s:ledes ännu tvekar att vidröra ståndens Representationsrätt, må man åtminstone skynda att göra Ståndsrepressntanterne till verkliga folkombud; derigenom, att inom passande .val-distrikter, genom allminra val, utses ett lämpligt antal representanter af alla fyra stånden, men icke genom val af-bjotta ständets egna medJemmar. Förr än en sådan förändring föregått, torde, oaktadt alla redliga bemödanden för en representations reform, dess lugnz gerom drifvande blifva omöjligt. Mine Bröder! Jag har trott mig. böra göra allt detta till föremål tör Eder uppmärksambet, vid tillfället af vårt afsked. Tiden skall säkerligen än