———r—---m-——6--r-X 2X8x-Q-L 6—— ! pe och hvilka öfverallt anses såsom grundvalar för iadividernes politiska frihet. Om inom flere Stånd röster . höjt sig emot dena ansvarslöshet, hvari KonstitutionsUtskottet äfven vid denna Riksdag lemnat Konungens Rådgifvare, oaktadt alla de förbiseelser af grundlazarne, alla de enskilta orättvisor och all den underlåtenhet i ledaingen af landets allmävna angelägenheter, hvartill de i nationens öfvertygelse gjort sig säkre och hv2rom en ledamatafdetta Stånd afgifvit en så sakrik och omfattande anmärkning, hafva dock resuitaterne af den Konstitutionella granskningen af Stäts-Rådsprotokollen lemnat nya bevis på Representationens redan af mig antydda beroende af Regeringens ioflytelse, och utgången modfäller på samma gång den med fsderneslandet välmenande medborgaren, som dena troligen lifvar modet hos folkfrihetens motståndare och fienderne till Sverges politiska och ekonomiska framsteg. Den bekymmerslöshet, som i detta fall ännu är det mäktigaste verkningsmedlet till åsidosältandet af vår Statsförvaltnings förbättring, torde likväl nu vara hunonen sin vändningspunkt; och vid ett nytt Riksmöte lärer Stånden inse nödvändigheten, att med mer om:org välja sine ombud i det vigtiga Konstitutions-Utskottet, der den partiella granskningea af Regeringens handlingar då torde underordras den generella af dess system och af de principer, som derför ligga till grund. Men vid sidan af de politiska garantierne stå äfven andra, lika nödvänd:ga och måhända så till vida vigtigare, att de förras verkliggörande beror af dessas styrla; jag menar de ekonomiska. Revolutionen år 1809 troddes hafva till en del stadgat desss; och en allmän näringsfrihet ansågs ibland andra vara ett villkor för den borgerliga frihetens betryggande. ännu står dock deona fundamentalfråge, beroerde allena på Regericgens beslut, oafgjord, och under det att tidsförhållandernas utveckling göra dea allt mer vigtig , torde det likväl erfordras en bestämd vija och en ospard möda hos nästkommande Ständer om denna angelägenhet, hvilkea borde göras till ett vilkor för BondeStåndets bifall åt hvarje af jordbrukande klasserne affordrad uppoffring, skall kunna bringas till ett slut, sem betryggar detta Stånd om åtnjutandet af de naturliga rättigheter, utan hvilka dess belägenhet aldrig kan förbättras. Skjutsskyldigheten med sina för enskildta hushållningen förstörande fö!jder cch i hela sitt förnedrande och demoraliserande skick, har i de tvänne Ebetsmanna-Stånden funvit ett försvar, som man borde tro tidens upplysving icke längre kunde medgifva; och afven nämde angelsgenhet är så föga framskriden, genom denna Riksdagens åtgärder, att den synes böra göras till ett villkor för Bonde-Ståndets medverkan vid nästkommande Riksdag, till de uppoffrirgar som af allmogen äskas; synnerligast om ståndets enskilta noderdåniga besvär, icke skulle lyckas framkalla Regeringens verksamhet, i de delar, hvari den äger rätt att ensamt förordna. Kreditlagarne äga ännu stora brister, som mäktigt bidraga att försvåra penningerörelsen samt hindra industrien; och den väsentligaste af dem alla, den hvarigenom, för en inbillad säkerhet åt dr -omyndiges arfsmedel man lemnar hela fastighetskrediten i ett verkligt laglöshets förhållande, står ännu oafhjelpt, såsom ett inveckladt föremål för nästkommande Ständers bemödanden, så länge icke tillika beredes någon garantie för en förbättrad förmyndarevård. Presterskapets aflöningssätt och i visse orter kyrkornes öfverdrifna och stundom olaglige anspråk på menigheter och serskildt egendom, utgöra ämnen för de rättvisaste klagomål och -tarfva vida -allvarligare åtgärder än de, som Rikets Ständer ännu vidtagit, så vida dessa angelägenheter skola bringas tilll ett snart och lyckligt slut. Indelningsverket alltför kostsamt för att i sitt gamla skick qvarstå, tillika med den, stora uppoffringar erfordrande Nationalbeväpningen, utgör ett föremål för Rikets Ständers beslut, som vid. en blifvande Riksdag påkallar en uppmärksamhet, hvilken man olyckligtvis icke ännu tillräckligt egnat åt decna angeligenhet; och som är så mycket nödvändigare, som mägtiga intressen förena sig, att hinsdra all inskränkning i denna del af försvaret: en inskränkniog, hvilken likväl är ett ibland vilkoren för ändringen i jordbrukets alltför dryga bördor och äfven högeligen påkallas af sjelfva den brytning i Indelningskontraktet med de rustningsoch roteringsskyldige folkklasserne, som allmänna beväringens inrättning inneburit. Äfven det nya lagverket, vid hvilket jag sista Riksdag gjorde några allmänna: anmärkningar, har icke vid denna Riksdag bblfvit Behandladt. öch det återstår således för näst