Tidningea Svenska Minerva har i dess sista nummer som utgafs i Ousdagsafton, vidrört dena rapporterade händelsen, att någre representzoter, som deltagit i den såkallsd? vexelmiddagen på börsen, vägrat stiga upp när Konungens skål dracis; samt i an!edwng deraf yttret att det skulle blifva intressant förnimma huruvida vågre af desse representanter ansäigo sig kunna utan skada för sitt anseende, sitta till bords hos Kovunged vid det högtidliga tillfället af middagen på Kongl. Slottet i Ons dags, eller om de åtminstone icke 1 sådant fall stulle göra arspråk på, att få sitta med hattarva på? Det torde med anledruing häraf, och sf de olika rykten som krioaglupit om denna tilldragelse, med det tillägger, att det egeniligen varit ledamöter af Borgare-Ståndet, som förbrutit sig mot etixetten, vara skäl alt omnämna verkliga förhållandet, som var, att på en sida sf det ena bordet vid if äg varande mid caz visserligen ärskillige ledamöter af Borgare-Stånd:t voro sitiande medan folksårgen uppspeitesoch af:jöngs, men att desse ledamöter litväl uppstego då skålen propozserades. först derefer satte sig, samt härutinnan följde Hr Landtmarskalkens, Öfverste-Kammarjunkaren Gr. Levenhaupts och Öfver-Ståthållarens exempel. Skillnarten bestod blott deruti, att desse sednare åter uppstego under det fo ksången sjöngs, då de förre förblefvo sittande, swmnolikt dels emedan de trodde att etiketten i detta fall icke hade lemnat några bestämda föreskrifter, dels ock derföre, att flera andra personer, hvariblend äfven ledamöter af R dd. och Adeln, likaledes förblefvo sitlande, Nu kunde man väl tycka, att då ingen! bestämd föreskrift fiases för dylika fall, och då under sjeifva Gusstjensten förssmlingen blifver sittande under det psa!merna sjungas som äro lofsånger till Guds ära, så kan man vara lika god och laglydig underså e, samt vara Konungshuset lika tillgifsen, antingen man siår eller sitter under Hr Dupais folksång, serdeles då man förut uppstigit, under propositionen, och druckit Konungens skål stående, samt det för öfrigt vid måltider ej är vanligt at stå under sångerna, men så tycka icke alla. En vid middagen någon befattning hafvande, beställsam person, framkom genast och formaliserade sig öfver den begångna uraktlåtenheten, som sedan blifvit af ryktet ulstyrd ech förär drad derbän, att bemälte Ledamöter vägrat uppstiga, hvilket skulle förutsätta, att de derom fått någon anmaving, som dock icke ägde :um. At: Svenska Minerva skulle t2ga illa vid sig öfver häodelsev, var miadre förundransvärdt. För heane är ea uraktlåtenhet emot etskeltes utan tvifve! en långt svårare förgripelse, än ett iogrepp i sielfva grundlagen. Mea hvad skall hoax väl då säg2 om den korst derpå följande oerhörda tilidragel. sen, att vid sjelfva middagen hos Konaunger, i Onsd:gs, bela den bjudna personalen af Hösv. PresteS:ändet, Biskepparne incinsive, begingo precist samra2 förgripelse, då de, likasom äfven värden i det rummet, förbletvo stillasittande, under den på Konungens skål följande folksånges. Dä det HBögvördiga Ståndet och dena tjenstgörande kammarherren årminsto: e icke lira kuonma beskyllas för chbekantskap med ritualen, månne detta icke kunde bevisa att saken ej är så farlig, som Minerva cch tilläfjentyrs några andra fruar i staden, anse den?