Aftonbladet – 26 maj 1835, sida 3

hvaraf ock följden oftast varit att revisorerse sjelive vid granskningens slut ej kuanat ega den tillfredsställelsen att på öfvertygelse grunda deras bevis om den granskade räkninzens riktig befinnande — skulle hädanefter — genom aitazavde af en förenklad, redig och för alla Statens verk i det närmaste likformig bokföring, det blifva ett lika så lätt som angenämt göromål, a:t förrätta granskning af densamma, och att dermed på få timmer uträtta vida mera än hittils på många dagar ja veckor, samt framför all: efter geransknirgens slut kupna säga med nära matbematisk visshet Det är Rätt! — Men fördelen häraf skalle ej allenast stadna vid denna lättnad för, och säkerhet uti Revisionsåtgärden, utan efier min öfvertygelse blifva ävnu större uti derigesom tillvägabringande beständig tilsång på säker kännedom om alla Statsverk:ts för hållsnden intill när maste tid, som för styrelsen alltid måste vara af vigt; och för Rikets Ständer vid deras sammakaommande högst upplysande, ledande cch tilifredsiä!lande. Ja, jag är säker derpå, att med detta enkla vidtagande af en sådan ordning i alla statens verks redogörelser, skulle virnas ingenting mind-e, än att de alldra flesta misstankar, som:u, dels yttras, dels tyst hysas om malversat:on cech misshushållning, skulle försvinna med (etssmma, som sådane ock svårligen skulle kusna undgå at uppläckas, der de verkligen förefinnas; vidare siulle häraf följa, att en månad kunde förslå för den granskving, för hvilken pu ej 3 å 4 månader äro nog, och den nu ofta för tiders begränsande alldeles underlåtna hufvudsakligaste undersökning och öfversigt af förvaltningen skulle då blifva möjlig och af vida mera vigt för det allmänna, än det småaktiga zillerv och detailarmärkandet, som hittills medtagit så mycken tid och skrifveri, och hvilket rätiehgen ej bör utgöra föremåi för Rikets Ständer och deras Revisorer, Revisionen skulle t. ex., i stället för att nu vid ionevarande års 1835 slut omfatta årens 1832 och 1833 förvaltning och räkenskaper, kunnat, om såds: t Bokföringssätt, som jag nu tillstyrkt, varit antagit och tillämpadt, sysselsätta sig med årens 1833 och 1834 Bokslut; förvaltni: gsåtgärdernes bdömmande sku!le i samma mon bhfva säkrare, som de komma närmare in på den innevara: de tider; Riksdagarne skutle förkortas, och kommande Rikets Ständer utan lång omgång och vidlyftigt sökande uti handlingarne efier det, som passerat för 3 å 4 år tillbaka, samt stadnande vid osäkra aproximativa beräkninsar för en icke oiryg senare tid, skulle blifva i tillfalle att uti den klart åskådliga och till granskniog latt uppfattliga redovisningen för alla allmänna medel ej blott öfverss, utan verkligen lära käona och bedömma statevs ställaing, intill närmaste tid fullt utredd, och dels desto lätta:e upptäcka bristerne deri, men dels ock, jag är viss derom, ofta hämta de mest tillfredsståliande upplysningar om tillgångar och anledning för en belåtenhet i många afseenden, som alldrig vinnes vid famlande i mörker och ovisshet om de närmaste förhållanden. i Af alla dessa :skäl och på grund af nu uppgifna motiver, anhåller jag, med åberopande af 56 f Riksdagsordningen, få vicka den motion att Högtärade Ståndet behagade uppdrazsa Stats-Utskottet, att, ännu vid denana Riksdag, så vidt tiden det möjligen medgifver, antingen i sammanhang med dess ännu väntade utlåtandet om granskningen af RiksHufvudboken för år 1331, eller uti särkildt betänkande, föreslå och upgifva det sätt, på hvilket detta, så snart sådant med ordning kan ste, må tillvigabringas; Att alla statens särskilda Verks redogörelsir blifva in:ättade i möjligaste måtto efter en form, som medför eskelhet jemte nödig fullständighet, klarhet och säkerhet. Och att för detta ändamål införes användande af kvad man kallar löpande Hufvudbok med Journal månad efter månad, som alltid bör vara uppe på närmaste tid; äfvensom att alla försaltande verkens Hufvudböcker i möjligaste måtto afslutas vid lika tid. Samt att, hvad det nu använda sätt för föringen af Riks-Hufvudboken beträffar, Utskottet äfven ville yttra sig deröfver om dess nuvarande skick fullt motsvarar ändamålet, eller om icke, igenom den dubbla syftnicgen att innefatta både redovisning och statistik, Hufvudboken nu möjligtvis är för komplikerad och derigenorm, i stället attså vidsträckt och å dubbelt sätt gagaa, snarare har blifvit af mindre effekt i båda hänseendens och skulle det befinnas så förhålla sig, borde, coligt mia tanka, Stats-Ut