Aftonbladet – 25 maj 1835, sida 2

—Å-m— — — On äOerV —X rrnrnnn—Åj iOimehlttteteeeie——— VV a Vi nämnde för ett par dagar sedan, vid berättelsen om minnesfesten öfver afl. Grefve O. A. Crenkbjelm, att Friherre Ludvig Boye, den aflidnes morbror, till slutet höll ett tal till besvarande af den skål som förut blifvit proponerad för den aflidnes minne. Detta tal som Frih, Boye sedermera affattat i pennan, hear Red. blifvit anmodad äfven meddela. Det lyder sålunda: Mine Herrar! Då jag, oförberedd, begär ordet inför Er, hemtar jag mod dertill, från den föreställning, att en tacksamhetsröst, här framstaplad af Otto Cronhjelms Enksa, af hans ännu späda barn, cch af hans gamla mor, icke skulle hafva blifvit, af Er förskjuten; och jag söker deri en grund för min förhoppning, att då jag, å deras vägnar, frambär deras röst, hvartill jag så gerna förenar en egen, så torde Ni icke heller vägra ett öfverseende åt framställningssättet. Iblard de omständigheter, uti hvilka Oito Cronkjelm befann sig, då han lemnade Oss, skattade han sjelf såsom högst och dyrbarast, den lycka han kände sig ega, ait hafva tillvunnit sig talrika vänper och vänner af ett sannt värde. Denna omständighet gaf honom också den ständiga glädje i lynnet, som följde honom; och hvarom Vi nyss påmivrdes, på ett så träffande sätt. Ja, då Vi besinna den, nära jollrande sinnesstämning i hvilken han dog, skulle vi lätt kunna föras till den tanka, att han, redan före sin bortgång, hade en aning om den smickrande belöning, som skulle i dag tilldelas hans minne; äfvensom af det goda, som skulle, efter hans död, tillskyndas hans maka och barn. Måhända är det oss tillåtet atttro, det en känsla af glädje deröfver, obeskrifligen ljuf, icke nekas honom i de rymder ban vistas, Att depragsr las af de personer, som delade hans öde; Sfygnsoni.å