Aftonbladet – 23 maj 1835, sida 3

helt tyst och stilla; — och fortsatte åter lika kännarmässigt sitt beskådande och beundrande af altargruppen? hvarföre icke! Likväl var det allt en rätt täck flicka, den der fromma bedjerskan, det måste medges! hon var en af dessa förtjusande varelser, som vid första åyn intags; henves sköna, rosenröda madonneanlete beskuggades af rika, blonda lockar, som ringlade sg utför en bländhvit alabasterbals; och dessa: koralläppar, som stumma rörde sig i den tysta bönen! och dessa blåa ögon, i. hvilka hennes rena själ låg afspeglad! och denna växt! och denna lilla fot! . .. . . Hon hade stigit upp. Redan sväfvade hon förbi doktor P., der han ännu sted fördjupad i beskådande, som öfverenskomnmet är, af den skönaibilden på bögaltaret. Ett utrop af förskräckelse undföll henne, i detsamma hon blef honom varse. Doktor P. var en menniskoälskande doktor, han sprang geI nast fram, tillräckligt tidigt för att i sina armar mottaga den afdånade. Du här? frågade med vredgad stämma en silfverhårig gubbe, som följde efter den sköna flickan. Har du då ändaderhän din lust och glädje i att på nytt störa en familjs hela lycka genom att visa dig här?? fortfor den gamle bittert. Doktor P. hade blott till hälften förnummit dessa frågor, han såg den gråhåriga manaen an med stora ögon. Bort!? sade gubben, befallande; förgifta icke längre gerom din närvaro denna arma varelses öde, det du redan nog förbittrat; Ni misskänner mig, svarade doktor P., i det han framdrog ur sin ficka en flaska eau de Luce, och med den ömmaste omsorg fortfor att återkalla den vanmägtiga till sansning. Men jag skall efterkomma er önskan, så fort min pligt som läkare tillåter det; det unga fruntimret är mera illamåerde än ni tror, och hjelp af nöden. Läkare? återtog den gamle betänkligt, — haus röst är det icke heller? — kanske jag har farit vilsel — Ni är, stirrade han på läkaren, doktor . . . . P. ifrår B. . .7 svarade denne. Jag ber tusen gånger om förlåtelse, stammade gubben, gladt öfverraskad, en utomordentlig lishet har gjort att både jag och min dotter misstagit oss på er; emedlertid ber jag er, — mitt handslag, Hr doktor! — var god och lemna oss för ögonblicket, jag är rädd, att min dotter skulle taga än värre vid sig, om hon åter mötte er anblick! tillåt mig deremot be er vara välkommen i morgon, jag skall till dess förbereda min dotter, och hoppas hon då skall mottaga er mera lugnt. Jag är skyldig er en förklaring, då jag så utan orsak förolämpat er, och jag skall kanske vinna er förlåtelse. Jag är bankier S. . . ., detta är min enda dotror Julie; ni gör mig den äran i morgon?? Och han framräckte sitt addresskort, graveradt med guld på parfymeradt lån. P P. lofvade infinna sig. Julie förbjelptes af ett par betjenter upp i vagnen: Si, . skakade doktorns hand, satte ena foten på veagnsstegen, och skakade ytterligare den humana lökarens hand. Kaleschen försvann. Främlingen stod ensam qvar med underbara känslor, mägta underbara. t 2. P. hade gjort sin toilett. Vagnen, sem skulle afföra honom till bankier S. . ., stod redan för portes; den egentliga visittimman var väl ännu icke slagen, men längtan att få råka den intagande sköna, som från första ögonblicket, hvarföre skulle han neka det? fängslat hela hans själ, var starkare än etiketten, han sprang i vagnen och for af. Oändligt förbunden för er godhet! bockade sig bankier S.. . för den inträdarde doktor P. Jag kommer kanske nog tidigt, läspade doktorn kruserligt, icke utan bryderi. Och dock för sent för min dotters längtan; hon har redan väntat er två timmar. Julie inträdde jemte sin moder i rummet. Förflutna dagens händelse bade aflupit utan alla svårare I följder för henne; och tusenfallt skönare och älskvärdare än i går, framträdde Julie uti intagande förvirriog den unga läkaren till mötes, under det hon hviskade någonting liksom tacksägelse för hans omsorg vid det fatala tillfället. Detta tillfälle iskall jag alltid räkna bland de lyckligaste i mitt lif, då det tillskyndade mig lyckan att lära känna er! svarade P. och vågade en brinnade kyss på Julies lilla delikata hand. Doktor P. förstod sig på courtoisie. Jag står ännu i skuld hos er för en förklaring