att då Ståndet en gång uttalat sin tanka, borde det icke, för att vidare främdrifva den, kompromettera sig och nedsätta sitt anseende inför verlden och sina kommittenter genom att vränga grundlagens stadgande. Äfven komminister Dahlgren förklarade, att det inre ögat, som ligger i hans känsla och öfververtygelse, sade nonom, likaväl som det lekamliga, att man icke utan sofismer kunde komma till det mål, som dena motsatta sidans talare sökte. Detta uppkallade åter de förutnämnde Ledamöterna till åt skilliga förklaringar, bland hvilka vi isynnerhet bemärkte Hr Biskop af Wingårds. Han ville efterskänka sin ärlige vän Prosten Åstrand och de andre talarne hvad de yttrat om grundlagsvrängningar och sofismer. Hans (Hr Bistoppens) lynne, likasom sjelfva hams oskicklighet att sofisticera ) voro för väl kända, att de pilar man nu afskjutit, kunde träffa bonom. — Vi skola, så snart protokollet blir justeradt, söka att derutur leraha läsaren en utförligare framställning af denna diskussion. )Detta uttryck: väl kända oskicklighet att sofisticera, kunde möjligen genom misstydniog gifva aunledning till den förmodan, att Hr Biskoppen i alla fall gjort sig känd för några försök attsofisticera. Vi hafve derföre velat erinra Läsaren att han ingalunda bör så förstå Hr Biskoppens ord, utan på det sättet, att Hr Biskoppen aldrig sofisticerar, ja att hans naturliga lynne ingifver honom en ordentlig motvilja för alla slag: förtydningar, svepskäl och krumbugter.? Detia fiane vi så tydligt, att vi tro det Hr: Biskoppen skulie allt ifrån uogdemen kunnat välja till sitt motto titeln på den lilla teaterpjesen: Pastoratet, eller den raka vägen är den bästa; och den som tviflar bärpå, han granske hela Hr Biskoppens föregående offeotliga bana, serdeles såsom ledamot af Konstitutions-Utskotiet.