att Gr. Frölich å gårdagen väckt en motion. Vidare hade Grefven anmärkt, att han icke af hans skriftliga anförande lärt sig skilnaden emellan civil och ekonomisk laz: Talaren bekände att så verkligen vo re, och ytterligare att han i allminhet varit olycklig nog att icte finna sig öfvertygad af Grefse Frölichs argumentationer vid denna Riksdag. Frågan vore dessutom ej hvar den omtvistade gränsen borde vara, utan hvar dea är, och derom kunde talarens opinion vara lika tillförlitlig som Grefve Frölichs. Hvad Friherre Bojies anförande vidkom, så fägnade det talaren att deraf finna det Friherrn icke haft något i sak att anmärka, utan exdast omfattat tillfället att få hålla ett litet tal om sig sjelf. Hr L. HJERTA hade begärt ordet, icke i den afsigt ait föranleda någon minskning i den tillfredsställe!se Konungens Rådgifvarie kunde hemta deraf att här få tillkännagifva, det de i konseljen afstyrkt ett af Rikets Ständer enhälligt fattadt beslut, utan emedan han icke kunnat afhålla sig derifrån, då han hört Friberre Åkerhjelm ytna att det varit af grannlagenhet han funnit sig förhindrad att i egenskap af Riksdagsman tala hvarken för eller emot Representationens önskningar, i mål som kunde komma usder pröfnivg i rådtammaren. Han ville nemligen fästa Friherre Åkerbjelms uppmärksamhet åå: den besynnerliga omständigheten, att en så beskaffed grannlagerhet, om man skulle gifva det detta namn, hvilket Talaren verkligen ej ansåg behöfligt, ingalunda blifvit af Konungens Rådgifvare iagttagit uti åtskilliga endra vigtliga frågor, såsom 1. ex. den om toyckfribeten, om Representationsförändringen, om Rådgifvarnes ansvarighet m. m, Han erinrade för öfrigt att Grefve Frölich nyss hade fullkomligt misstagit sig i sin uppfattning af den ledamots yttrande, som talat om att vexelagarne angingo person och egendom, då Grefven trott att han med dessa ord velat gifva en definition på naturen af civillag. För sin del trodde Hr H. att gränsen mellan den: et onomiska och civila lagstiftningen låg ganska tydlig, om man blott besinnade: att den förra icke omfattar annat än hvad talaren ville kalla de organiska lagarna för näringarna d. v. s. de skyldigheter som utgöra vilkoren för deras bedrifvande; men icke sådana, som angå tvister om mitt cch ditt medborgare emsllan. Efter någon ytterligare diskussion blef, på sätt vi redan nämnt, Betänkandet genom votering bifallit. Dagen efter denna debatt reserterade sig mot voteringens utgång Hr Munck af Rosenschöld, Eberhard, och yttrade att han, som nyss återkommit till Riksdagen, hvilken han för ett år sedan några veckor bevistade, föresatt sg att icke så nära Riksdagens slut yttra sig. Mea då han varit vittne till att BR. o. AÅ., genom sin votering i går afions, godkänt den åsigt att Lagstiftningen för utrikes vexlar är, icke civil, utan ekonomisk, således icke tillhörande Konung och Ständer gemensamt, utan Konungen ensam, ville han afgifva sin reservation häremot, för att åtminstone freda sitt namn och ryckte från delaktighet i ett sådant, rakt emot så väl Grundlagens som Rikets sannskyldiga nytta, stridande beslut.