Aftonbladet – 22 maj 1835, sida 3

han, det är starkt, verkligen nog starkt! jag har herr president, den första af alla befattningar. Presideaten:?? Som ni inte befattar er med! Caux. Jag är dertill färdig vär som bel t; och om ers excelens händelsevis är i bebof af ea kock, så kan ers excellens inte vända sg till ;ä:tare man. Presidenten: Hvar har pi er befattnoiog? Caux: Jag utöfvar min konst öfverallt, hvar jag finner tilifälle dertill, Presidenten: Ni var utan försvar då ni blef arresterad. Caux: Jag var nyss anländ till Paris, der jag, gudvarelof, inte skulle blifvit 1 brist af sysselsättning. Man gör sig ailt sina middagar i Paris, och öfverallt der man äter väl, är jag säker att icke dö af hunoger, Presidenten: Har ni någon som kan taga ut er igen? Caux: Jag tar ut mig sjelf, och för öfrigt saknar jag icke dem som vilja ge mig försvar. Hollab! hör hit! ni aodra, är ni intet der? Flere röster ur hopen:? Se bär är jag! En af den arresterades vänner närmar sig skranket, och förklarar sig redan ha engagerat Caux, och vara färdig att använda honom. Caux: Ser ni, herr president, hvad hade jag äran säga er? Domstolen friar mäster Caux, och affärdar den verldsborgerliga kockea till hans ugnar. — Min man hade nyss gått hemifrån till en af sina vänner, börjar en ung qvinna, helt blyg och försagd, då den här herra has öfver bufvud störtar in i boden som en torsing: Ack min fru, om ni viste hvad som häåndt er man! — Nå, hvad? har ban blifvit öfverkörd? ban bar fått slag?? — Nej, nej: men ben ör i ett grufligt bryder! jag vet knappast hur jag skall komma fram med det. Ni vet att ban skulle bort till middagen. Nå väl! midt i trappan ;åkade han att snafva —? —Och slog hufvudet i — — Nej, värre än det! han ref alldeles sönder sina, med förlof sagdt, — permissioner; dea fördömda rispan befinner sig olyckligtvis på ett ailtför olägligt ställe, efter som han är klädd i frack och det torde vara fruntimmer i sällskapet: — ett rasande äfventyr! — jag har derföre sprungit hit, för att få ett par andra underkläder åt honom; får jag anhålla, så skyndsamt som möjligt Jag sprang naturligtvis på ögonblick in i garderoben, och lemnade budet min mans nya permissioner, men en minut derefter återkom han med begäran, att jag skulle inlinda dem åt honom i en servet, på det att han inte måtte fara illa dermed. Jag gjorde såg och det vill säga att den måna herren ville stjäla en servet af mig på köpet, ty han har hvarken återlemnat det ena eller audra. Hela historien var hoöpkokt af honom sjelf; han kände icke en gång min man. Faucon Frun misstager sig; jag är aldeles främmande för allt detta, och för er herr mans permissioner; det var inte jag. Käranden Jo just ni! Faucon. Jag ber Rätten taga mitt underrede i betraktande! är jag inte vida större och korpulentare än Fruns kära man? hans permisstoner skulle knapt förslå till ett par kortbyxor åt mig; hur är det då rimligt att jag skulle ha haft ett godt öga till dem, så gerna jag än annars ville vara i den sköna Fruns bkerr mans kläder? — det är ju klart som dagen! i Domstolen har ett annat sätt att se saken, och dömmer herr Faucon till tre månaders fängelse. RS EEE EEE RO ORO ER RR SR AS Åt vr arr A AT RT AM RATE TT TD.