Den minnesvård som blifvit upprättad öfver afl. Grefve Otto August Cronhjelm för de bidrag com åtskillige medborxare lemnat, afiäcktes i går midJag kl. 3 3 på Kongl. Maj:ts flottas kyrkogård å Djurgården, der den aflidne är begrafven. Mellan tyra och femhundra personer bade för tillfället -amlats, äfven fruntimmer, bland hvilka syntes den aflidnes familj. Vården består af ett s. k. Grekiskt korss af tackjern, med rågra enkla prydnaer och inskrift med förgyllda bokstäfver, å ena sidan den aflidnes namn, samt födelsedagen den 10 . Febr. 1800 och dödsdagen den g9 September 1334, A den andra: At Representanten och Medborgaren, af Svenske medborgare. Efter eit korrt tal af Hr Kyrkoherden Ramsten, åtskildes sällskapet, af hvilka dock 140 efter öfverenskommelse åtföljdes och intogo middag på det näa invid belögna Hotel de Paris. Efter middagens slut proponerades af Frih. Kantzow, Grefve Cronbjelms barns förmyndare, serskilda skålar för det fongl, husets medlemmar, samt derefter en för Grefve Cronbjelms minne, med följande tal: H Vi lefve i en tid, åtminstone i ett land, der de offentliga karaktererne äro få. Vilkoret för att bilda dessa torde likväl vara att förstå och erkänna deras värde. Det är hvad man icke alltid gör hos oss. Emedlertid finnas naturer, hvilka likasom elektriskt bana sig väg till hvarje hjerta, byarje sinne — dessa älskyvärda, öppna, lefvande uppenbarelser af menniskan, Hos dem ligger äfven fröet till den offentliga Karakteren, till det för sanningen uppoffrande lugna, redbara, bestämda väsendet, hvilket utmärker den sanne Medborgaren. En af dessa var Otto August Cronhjelm. Uti sitt enskilda lif ett mönster som Make och Fader, omtänksam och driftig — förbindlig emot alla, gästfri och skild från alla de vanor och fördomar, som ej sällan rättvist förebrås män af hans börd; var han äfven, uti hvilken rigtning af offentlig verksamhet man såg honom använda sig, alltid vid g!adt mod, alltid oförtruten, ihärdig och duglig. Den sällsynta snabbhet, hvarmed han genoxträngde ett ämne, kunde -ndast jemföras med den sällsynta förmåga han ägde att framställa det angenämt och lättfattligt. — Och ändock hvilade aldrig hans forskning. — Hans framställning lyste icke så ofta just afsnillets blixtrar, men den spridde ett ljus öfver föremålet, hvilket gjorde det åskådligt från alla sidor; den verkade en förnöjsamhet bo: åhörsren, som endast dem upprigtiga utgjutelsen ur ett godt hjerta och ett klart förstånd kan åstadkomma. Men hans jordiska verksamhet är bruten; hans menskliga stämma förstummad. Döden bortryekte honom i hans bästa der; ban föll ett offer för sin menniskokärlek, i den härjande farsot, som nyligen hemsökt oss. Hvad han uträttat för Fcsterlandet var visserligen än