Aftonbladet – 22 maj 1835, sida 1

ter kl. 7 anlände, eskåorterade af en mängd municipalgardister, uader öfverste Feisthammels befäl, placerades de på det sättet, att hvarje fånge kom att sitta emellan tvenae municipalgardister. D2 mest oroliga bland de anklagade hade dessutom ytterligare ett par man til bevakning ikring sig: Baune och Caussidiere hvardera en underofficer, Cavaignac 4 och Guinard 3 man. Merän 200 municipalgardister voro på detta sätt blandade med fångar ne, så att man knapt kunde se de sednare för idel tschakoter, plymer och annan militärgrannlåt. Kl. i ankommo pärerne, och vid uppropet befunnos alla närvarande, utom Hertigen af Noailles och grefve d Anthousrd. Alla för publiken bestämda tribuner voro fulla af åhörare, bland hvilka märktes en mängd deputerade, såsom Hertigen af Fitzjames, Hrr Berryer, Demarcay, Maugin, Garnier P-gö;, Realier-Dumas, Mornay, Lemercier, Cunin-Gridaine m. fl. Sedan uppropet gått för sig, upps!eg presidestsn Pasquier och uppläste det beslut domstolen fat:at öfver generalprokuratorns påstående, att rättegången måtte obehindradt fortgå mot fångarne, utan afseende på om någon eller några af dem, i anseerde till det oväsen de förorsakat inför rätta och deras visade vanvördnad mot domstolen, höllos qvar i fängelset, och icke vidare icställdes för rättev. Med förbigående af sjelfva motiveringen, för hvilken de redan bek-nta uppträdena under de föregåerde sessionerne ligga till grund, lydde beslutet: att de bland fåingarne, som genom deras våldsamma uppförande infår rätta sökte hindra rättvisans lopp, skulle återföras till fängelset. Framdeles komme de dock, antingen hvar för sig eller tillsammans att inställas för domstolen, för att vara närvarande vid viltnesförhören i hvad de röra dem, cch för att kunza 2ndraga hvad de ansågo nödvändigt för sitt försvar. Och då ett tryckt exemplar af ankligelseakten blifvit tillställdt hvar och en af fångarne, så befallte domsöolen, att uppläsningeu af denna akt ofördröjligen skulle företagas, utan afseende på om flere eller föpre af de anklagade voro frånvarande, såsom återförde till fängelset för deras uppförande inför rätta, och att sedermera vittnesförhören stulle gå för sig samt rättegången fortsättas i laga ordning. Efter aftunnandet af detta rättens beslut, lagade aktuarien sig åter till att uppläsa anklagelseakten. Genrast vid första ordet afbrö:s han ånyo af de anklagade, som alla med ena mun ropade: Ni får icke läsaP. — Släpa oss alla håvifrån!? — Vi vilja hafva våra försvarare! — I synnerhet hördes Baunes röst öfver alla ardras.Han ropade att de anklagagade skule erkänna domstolens behörighet, så snart dem medgafs att få begagna de försvarare de sjelfve valt. Naturligtvis förstummades under detta tumult aktuarie-stämman åter; chefen för muncipalgardisterne närmade sig rättens ordförande, som efter att hafva konfererat med de pöser, hvilka suto honom närmast, såsom Decazes, Bastard, m. fl., befal:e att fångarne skulle återföras till artesten; Detta verkställdes genast, och gick för sig utan något serdeles oväsen, vidare än att fångarne ville sätta på sig hattarhe och bevakningen sökte hindra det, hvarigenom någon ordvexing uppstod och en eller annan hatt blef afslagen. Advokaterne för de anklagade, till agtalet omkring 20, lemnade domsalea på samma gång som deras klienter, mtdundantag. blott af Crevelli,. — Emellertid sutto pärerne qvar på sina platser; huissierer utskickades, och man var nyfiken att se hvad som skulle bliaf. Efter ungefär 20 minuter återkommo, i små afdelningar, de 29 fångarne från Lyon, och ibland dem Zagrange och Caussidicre samt abbd Genest. Såvida gck allt ordentligt och stilla; men knappt hade den olycklig: aktuarien, på presidentens berallving, åter gvipit till sitt papper, törrän Lagrange föll honom i talet. Jag begär att få ett protokollsutdrag öfver den protest jag i förra sessionen uppläste å egna och mina medfångars vägnar — sade han. Genast kastade sig en hop municipalgardister öfver honom, och lyckades väl att få houom att sätta sig, men icke att tiga. Genera!prokuratorn begärde att han måtte återföras till arresten, och presidenten bsfalte att så skulle ske. Åtta municipalgardister slåpade honom ur salen, under det han fortfor med oupphörliga protester: och förtebråelser mot domstolen. Bland andra eftertänkliga saker han gaf de ädla pärerne att smälta, vär äfven följande adress: J gamle syndare! hur vågen J att törsta efter vårt rena blod! Om vi proletärer verkligen inlåtit oss ien komplott, till. omstörtande af det Tegeringsoting, vid hvilket ingån ed fäster OSS, så voren J dock icke de rätta männen alt brvta