Nya Argus har i dess sista Lördagsnummer crinrat om den bynneriliga anomalien, ait under det Konungen sjelf i sina tal till Landtmarsksalk och Talmän, m. fl. representanter på det mest öppna sätt förklarar, att H. M. aldrig önskat någon delagtighet i lagstiftningen för Banken eller i Banens förvaltning, och att H. M. ännu hyser samma tänkesätt oförändrade, Konungens Rådgifvare eller Ministrar å andra sidan lika öppet ådagalägga en fortfarande syftning, att göra alla dithörande frågor beroende af regeringens sanktioner och medgifvanden. Detta förhållande förtjenar äfven, att icke lemnas oanmärkt, hälst då, på sätt Argus äfven erinrar, Det under Hr Nehrmans ledning ställde Polisbladet, som par preference tyckes vara utsedt till organ för vederbörandes tankar och önskningar, åter börjat söka öfvertyga sin publik, att den riskerar lugn, säkerhet och egendom, om ej Konungen får taga del i reglementerandet innom Banken. Polisbladet innehöll i går en ledande artikel i detta ämne som vittnar om ett synbart bemödande att förvilla — icke den som kan det minsta tänka utan endast den råa och tanklösa hopen genom de mest stupida sofismer, — i fall dessa ej härleda sig från en lika stor okunnighet om grundlagen, som fullkomlig brist på tankeoch slutledningsförmåga hos författaren sjelf. Ett stort bevis härpå måste det ock sanning utgöra, när det blinda nitet att påtruga Konungen en makt, som hen sjelf på det mest högtidliga sätt förklarat sig icke åstunda, använder sådane skäl, som t. ex., att från Regeringens bristande deltagande i lagstiftningen, härleda sjelfva myctförsämringen, och framställa realisationen såsom en bankrutt, då hvar cch en likväl vet, att det var genom den af Regeringen utfärdade 1818 års kungörelse som banken fornuligen berättigades, att icke vidare inlösa sina sedlar med mynt; att bankrutten således var gjord långt förut, att myntförsämringen härledde sig från de anvisnivgar på banken, som skett för statsbehbof och oftast på Reg:s propositioner; att realisationen var ett ackord just för att förebygga ytterligare förluster för allmärvhe:en, och gifva hvar och en så mycken utdelning som nm öjligt, och att Regeringen icke lärer vilja frånhänna sig sjelf andelen i denna realisation, som man förut vid flera tillfällen sett garska mycket lofordas såsom en punkt i dess meriiförteckningSjelfva saken är för öfrigt så enkel att den kan uppfattas i få rader. Hvem har väl någonsin nekat eller kan neka Konungen dess rätt att vägra promulgation af en mot landets lagar stridande begäran, den må utgå från ; Ständer, korporationer eller enskilde? : Om det t. ex. fölle ett Sjöassuraisbolag ini att förklara, att skador, tillfogade redan asskuierade