gen, att han icke en gång vill tillerkänna Konungen samma rätt till eftergift som andra målsägande hafva i vissa fall, och i syanerhet att han genom en långväga och svårsökt slutledning, velet bestrida 1777 ärs Kungsbref all gällande: krafi af lag, samt i sammanhang dermed, till och med pifört Konung Gustaf IIL motiver till detta Kunogabrefs , utfärdande, som åtminstone snörrätt strida emot de uttryckliga ordalagen i detta br -f, hvilket utgör denne Konungs skönaste minnesvård från den förra hälften af bans regering. Att Hr Statsrådet bärvid allsicke vidrört den omständigheter, att besagde Konusgab:ef anda till våra degar, och sednast i fjol, oupphörligen blifvit ullämpadt af domstolarna, uton aumärkoing brarken från Regering, Ständer eller Högsta Domstolen, förefa ler oss i sanning högst för.ånande, såvida det ej skelt af ren glömskas ty då skulle ju både Hofrätter och Underdorastolar vid alla sådana tillfällen b-gitt olagligheter; och bvarfore har icke då Hr Statsrådet, antingen såsom Ledamot i Högsta Domstolen, eller, sedan han blef representant, vid förra Riksdagen gjort någon anmärkving vid ifrigavarande tilläcpnoing, förr än jus: nu då det passade sig i stycke med hans anförande i detta mål? För öfrist må det ursäktas om vi fråga: måune Hr Stats Rådet verkligen på alivar önskar antagindet af deträsounemscnt han framstäler till grund för sin önstan om upphäfv.ndet af detia Kunga Brefs kraft och verkan? Hvart vill då fir Stats-Rådet göra af vissa andra förfatiningar, t. eEx. 1912 års Kungabref som stadgar om ansvaret för ger menskap med f. d. Kongl. familjen eller 1820 års bref til! Krigs-Kollegium, bvarigerom Regeringen förbjudit utlemnrandet at vissa handlingar derifrån? De äro lika litet som det al år 1777 tillkomna såsom lag elier formligen erkända af Ständerna; de åstadkomma l.kaväl som deta förändringari allmänna lagens och grundlagens stadgande: måhända torde Hr Stads-Rådet dock vara mindre argelägen att yrka på deras upphäfvande! Men vi ämnade blott yttra oss i förbigående; sjelfva anförardet lemnar tillräckligt meterialier öfver till Läsarens eget begrundarde och bedömmande, huru opinione:na om den personliga och borgerliga friheten gå framåt bos våra Statsmän. RAA