STOCKHOLM den 12 Maj. V: meddela bär räst ofvan i denna dagens blad Hr StatsRådet Popphi yttrande uti PresteStåndet avgående frågan om häcktning för hHroit emot 5 Kap. I Å. mis.gerningsbalken. Icke bioit den plats fir StatsRådet för närvarande innehar såsom Konusgens Rådgifvare, utan äfven dena om ständigheten att hau i 18-år deltagit i uiöfuingen af den högsta domaremakten i sambället, samt föruti g år föräitat Revisions Sekreterareembetet, mäste åt en genowförd opinions:yfining af honom i ett sådant mål påkalla en utomordentlig uppmärksamhet. Det skulle derföre också väl löna mödan ati egna en utförlig vederläggning åt de tairita misstag och ,sofismer som efter vir åsigt finnas ; Hr Poppii anförande, om icke deana vederläggning redan till större delen på förhand blifvit gifven, såväl genom reservatioveraa vid Lag-Utskottets betänkande, som genom Friherre Ludvig Boyes yttrande, infördt i vårt sista Lördagsblad. Numera skulle ett upptagande af alla Fr Stats-Rådets skäl till större delen endast blifva ett återupprepande af sistnämnde yttranden. Vi kunna likväl icke uaderlåta, att i förbigående erisra om förville!sen i de tvänne hufvudgrunder på hvilka Hr Stats Rådet byggt sitt afsiog till motozen. Den ena består derusi, att sätta sådana I jurism I som dem, om hvilka bär är frågas, uader alideles samma kathegori, som dråp och andra grofva missgernipgar, vid ransakningar hvarom det måste bero på den offentliga åklsgaremyndighetens omdäme, cm giliiga anledningar förefinnas till häcktande för ransakning. Att en stor skillnad liival härutinnan äger rum, bevisas ju tydligen deraf, att i ena failet brottets verklighet på förhand är gifven, och föremålet för jansakringen egentligen består i att utröna, under hviika omständigheter och af hvem det blifvit begånget, alt sådana missgerningar miste anses såsom ett s!ö ande af allmänna sake; heten genom sjelfva personen; biaremo.r utt rättegångar, der fråga er om ord och utvyck, det just ullhör pröfoimgen att bestämma om brottets verklighet, d. v. s. huru:ida det fällda uttrycket är unpjerkastedt ansvar eller icke. Att denca. skilinad äfven alltid biifvit antagen såsom giltig, det visar erfarenheten af de under samma kategori befintliga tryck frihetsmålens behandling, uten något enda undanteg, alltsedaa iryckf.ihetslagers uppsomst. Efter Hr StatsRådets lära skulle det älven i Sådana mål komma att bero på åklagsrecaktens skön, att häcka hvarje författare mot hvilken åtal anställdes med påstårnden euligt någon som innefattade urbota ansvar. Lyckligtvis hatva vidock ännu icke kommit så långt, ebuyu mången än Önska at föra vår tryckfribels procedur -lärhän, då åklagaremakten endast behöfde att rubricera en avmärknicg mot offcntliga åtgärder i ett Dagblad eiler broschyr såsom smädelig emot styrelse eller embeismän, iör att genast kunna kasta jÖrattaren i fängelse, och utan aitscende på om han stdan blef fälid elter friad åtminstoen på :det viset hämnas eller afskräma från yttranSRS deratiens begagnande., Att härvid tala om -rekon-: vention, vet väl hvar och en bvad det betyder. Men det märkvärdigaste ar dock att Hr StatsBådet gått så långt i sitt nit för den strängare menln