Aftonbladet – 8 maj 1835, sida 3

nast, i fall ni så önskar, kunde uppgifva för eder. Gud sände eder till mig för att upplyssa eder själ. Ni är en man, som känner längtan i sitt biöst, och en ren vilja; det är sådane han behöfver till utförande af de underbara verk, som nu snart skola träda fram bland mennissorna. Tor ni att Messias icke är kommen? Mitt svar blef; jag är född Christen: mera behöfver jag icke säga. — -Christen, upprepade hoa, liksom med ett slags misstroende; äfven jag är Christen; men har icke Christus sjelf sagt: äonu talar jg till ederi liknelser, men den som kommer efter mig, han skall tala till eder i anda och sanning? Nå väl, denne utlofvade förvänta vi; denne Messias är änou icke kommen; men han är icke mera långt borta; våra ögoa skola sz honom; allt bereder sig att mottaza honom. Hvad kan ni invända häåremot; kan vi väl förneka eller förvrida sjeliva de ord i edert evangelium, dem jag anfört? Säg mig emedlertid hvad ni har för skäl att tro på Christus? Tillåt mig Mylady! svarade jag, att afhålla mig ifrån att med eder ingå i en undersökning, den jag undviker med mig sjelf. Det gifves tvenne slags upplyining för menniskan: den ena sprider ljus för anden, som grubblar, tviflar och forskar; den leder ofta blott på afvägar och till villfarelse; den andra upplyser hjertat och be-drager aldrig; den är klarhet och öfvertygelse, och för oss svage dödl.ge är blott det sanning, hvarom vi äro öfvertygade. Endast Gud är i besittning af den re: a sanningen, såsom sådan; hvad vi kalla så är endast tro. Jag tror på Christus, emedan han bragte till jorden den beligaste, fruktbaraste, gudomligaste lära, som nånsin med sina strålar genomträngde den menskliga anden. En så hög lära kan icke hafva sin rot i lögn och bedrägeri. Af dess frukter skolen J kanna den. Deri ligger allt. Christendomens frukter, ännu mera de tillkommande än de redan skördade och örderfvade, äro omätliga, fullkomliga, gudomliga; alltså är också dess jära gudomlig, och den som predikade henne: Ordet, hvilket var till i begynnelsen. och genom hvilket alla ting äro skapade. Derföre är jag Christen. . Detta är den relig:ösa undersökningen, hvari jag ingår med mig sjelf; med andra undviker jag den, man kan icke bevisa menniskan någonting annat än hvad hon redan tror. — Lady Esther: meo, säg mig då, finner ni sambhälls-tillståndet, politiken, religionen väl ordnade i veriden? Känoer ni icke, hvad hvar och en måste känna, behofvet af en ny uppenbarelse? Söker icke eder lingtande blick återlösaren, Messias, den vårt acdliga öga redan skådar såsom närvarande? — Lamartine: Ja, detta är en annan fråga. Inugen lider mera än jag vid naturens, menhniskans och samhällets allmänna suckan. Ingen tillstår mera upprigtigt än jag, att vi lefva bland förfärliga missbruk. Ingen önskar högre, hoppas med större tillförsigt på en räddare ur detta odrägliga onda. Ingen är mera öfvertygad än jag, att endast Gudomen kan sända en sådan räddare. Kallar ni detta att vänta Messias, då väntar jag honom; Jiksom ni suckar jag efter hans snara ankomst, liksom ni ser jag i menniskornas. skakade tro, i virrvarret af deras idger, i tomheten af deras hjertan, i sambhällstillståndets förderf, i de täta jordbäfningarna inom deras politiska institutioner, förebud till en nära omhvälfning, och deraf uppspirande förnyelse. Jag tror att Gudomen alltid visar sig i det ögonblick, då menskliga krafier icke mera förmå, då bekännelsen hvilar i hvarje bröst, att vi icke kunna hjelpa oss sjelfve. På denna punkt stårnu vallen. Derföre tror jag, att en Messias snart skall komma. Meca i honom. ser jag icke Christus, hvilken redan, en gång för alla, öppnat för oss vishitens, dygdens och sanningers skatt, utan den han förkunonat oss, Andeo, som i alla tider verkar på me:niskorse, mn i synnerhet uppenbarar sig ,då omständigheterne bjuda det, Om nu denne gudomlige ande visar sig i gestalt af en menniska, eller som ea lära, ett faktum, eller en ide, derpå ligger föga vigt; det är alltid Anden, som kastar sitt ljus, på hvilken jag tror, på hvilken jag boppas, och den jag med liogtan förväntar och anropar. Ni ser alltså, Mylady, att vi kunna förstå hvarandra, att våra stjernor icke beskrifva så långt från hvarandra liggande banor, som måhända vårt samtal Lanrmmit eder att förraada 2?