a AA UUSI TOTLSALLES LOFP dagen fen g innev., kl. 1-2 till 6 e. m. EEE EEE EEE TEE EEE nrg BIKSDAGSUNDERRÄTTELSEA. Diskussion i Bonde Ståndet den 13 April öm markegångssättning och flera dermed gemenskap ägande ämnen. (Forts. från N:e 21.) ANDERS BRISSMAN från Skaraborgs Län: Jag gillar det af Sekreteraren projekterade beslutet, och önskar att Ridd. och Adeln ville gå in på vår deruti gjorde inbjudniovg; ty då vore änd:ligen en gräns satt för det nuvarande prejeriet; i följd hvaraf ränt: gifvaren ofta får betala 2 å 3 Rdr på tunnan utöfver hvad med rätta kan fordras. Det vore en mer än god sak, att i detta afseende komma til bestämda och orubbliga föreskrifter; och jag vet ej buru men inpom detta Ständ viil sälta sig emot åtgärder, som skulle leda till ett sådant mål LARS LARSSON från Skaraborgs Län förenade sig med Anders Danie!son och godkände Sekreterarens förslag. OLA JEPPSSON från Blekinge Län: Om jag vare så enfaldig att sätta tro till de mörka föreställningar Strindlund för oss uppdragit, så skulle jag häpna för alt nu yttra mig i denna sal; men sedan jag sökt göra mig reda för frågans rätta sammanhang och beskaff nhet, häpnar jag icke att förklara, det jag i alla delar röstar för det beslut, som af Sekreteraren blifvit förslagsvis uppgifret. Faran af spannmilsprise nes höjande från December till Januari, är ett sken -käl, som icke behöfver någon skarpare pröfning tör att kullkastas. Det har ock redan af andra Ledamöter blifvit tillfyllest vederlagdt. I enlighet med hvad jag vid förra Riksdagen hörde och erfor, tror jag mig äfven nu kupna märka, att pluraliteten af detta Stånd är böjd för en förändring, hvilken skall återbringa jemnlikhet emellan de skattd:agande; och j2g hade ej vänts.t, att de som tala i sådan syfining, skulle mötas red tillvitelsen, att skydda Ewbetsmannaintresset. För min del hyllar jag den grundsats, att Emhetsmannen äfven bör njuta sin rätt till godo, men att de skattskyldige medbargare-klassernes billiga ansp åk icke heiler må trampas under fötterne. PER JÖNS3ON från Christianstads Län: Det förundrar mig, att den ifrågavarande reformen kunnat råka på motsigelser bland Bonde-Ståndets Ledamöter, hvilka, bättre är andre, lära äga en tillräcklig erfarenhet om räntetagarnes prejerier, och derföre horde vara mest ang-lägne att medverka till förekommande deraf för framtiden. De norra orterpa äro i detta afseende mindre lidande, än de södra, af skäl, att de förra sällan ha nägon spanmål att lemna in natura; men derföre böra väl ej No rländske Fullmäktige missunna oss i det öfriga landet de fördelar, som för oss kunde uppkomma af det tillstyrkte förslagets antagande. Vi äro ej de, som behöfva och taga undsättningshjelp, utan Staten är alltid säker att från våra byggder få ut de påräknade skattebidragen. Då diskussionen nu dragit nog långt ut på tiden, äskar jag votering, till godkännande af Sekreterarens projekt. NILS MÅNSSON: Jemte det jag till alla delar åberopar hvsd Sekreteraren nyss yttrat, till vederläggning af Johan Erikssons antärkning, rörande Kammarkollegii myndighet, i afseende på pröfningen af Länsmarkegångsprisen, får jag med ett exempel upplysa huru det understundom tillgår. Det har nemligen på ett ställe händt, att en Pr-fessor, då rågen gällde 15 Rdr tunnan, låtit i kyrkorne kungöra, att han fordiade sin löningstioude in natura, såvida icke räategifvarpe derföre gifva lösen med 20 Rdr. Man har sagt, att härstädes talades för Embetsmanna-intresset. Så är det äfven; men beskyllningen träffar icke mig cch de med mig lika tänkande, utan återfaller på dem, frän hvilka den utgått, nemligen, på Strind!und, Johan Eriksson och Anders Andersson; ty de åsigter, som af desse Ledamöter försvaras , lede just till räntegifvarnes qvarhål!aude under beroende af löntagarnes nycker och prejerier. JOBAN ERIKSSON: Om sakförhållandet verkligen vore sådant, som man här velat framställa det, så skulle jag icke draga i betänkande, att förena mig med dem, som tillstyrkt antagandet af det föreslagne beslutet; raen då ja deraf befarar helt andra följder, kan jag icke underlåta, att på det kraftigaste protestera deremot. Med användande af enkla quatuor species kan man lätt finna, att markegångens uträknande cfter medium af 10 årens pris icke sänder till någon fördel för räntegifvarne; ty de höga årsprisen gå in i beräkningen, lita väl som de låga; cch man törlorar således ett år hvad man möjligen kan vinna ett annat. Jag förenar mig ytterligare med Strindlund och yrkar ogillarde af Sekreterarens projekt. ANDERS DANIELSSON: Strindlund plägar väl icke gerna glömma något, men har dock förgätit att pärvarande öfverliggningsämne varit i fråga vid flera Riksdagar cch innan han blef ledamot af detta stånd, äfvensom att förslaget om markegångens fastställande efter 10 års medelpris, icke förr än nu vunnit framgång. Hvad beträffar de anmärkningar, som blifvit gjorda emot erläggandet af 16 sk. på tunnan äfven då levereringen fullgöres in natura, så torde jag endast behöfva erinra att denna nya afgift ioke komm.r i fråga annat än i goda år, då räntegifvarem: har öfverflöd af spanmål och fianer för sig fördelaktigt att forssla säden och betala plåten; Och det lärer väl icke falla en klok bonde mera än hvarje annan klok menniska in att begagna optionsrätten och det fria valet till sin egen skada. Det är klart : den som icke ville lemna spanmål in natura med tillägg af 16 sk., har öppet att i stället lösa sg från prestationen. Tillvitelsen om arbetande för Embetsmannaintresset har blifvit besvarad af Nils Månsson, oeh jag håller med benom, att om besky!lningen träffar in på någon, så är det p2 Strindlund sj lt hyllan